Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
SJÄTTE KAPITLET.
liknar den förra vid månen, det senare vid solen och anställer
jämförelser med den gamla Sara, som »trots sin höga ålders
ofruktsamhet, genom himlens nåd och ängelns bemedling, födde
den frie sonen Isak, under det att tjänstekvinnan Hagar födde
trälen Ismail».
Men ett vida större litterärt värde har Ilarions lovtal över
Vladimir och kristendomens införande i Ryssland, ty här skönjer
man i den ryska litteraturen icke blott det dåtida Kievs kyrkliga
prakt, utan får ock en förkänsla av Rysslands världsliga storhet.
Här möter oss för första gången ett ryskt religiöst-nationellt
medvetande i ett stolt språk, som kunde ha passat lika väl för det
nittonde århundradets slavjanofila hänförelse över »de ryska
städernas moder». Det heter däri bland annat:
»De romerska länderna prisa med lovordande röster Petrus
och Paulus; Asien samt Efesus och Patmos prisa evangelisten
Johannes, Indien Thomas och Egypten Markus. Alla länder och
städer och människor rosa och förhärliga någon av sina lärare,
som lärt den rätta tron. Även vi vilja, i mån av våra krafter,
med blygsamma lovord prisa vår lärare och ledare, som uträttat
så stora och underbara ting, vårt lands store furste (det är
anmärkningsvärt, att Ilarion för denna titel ej valde det eljes
brukliga knjaz, utan det från de hedniska kozarerna lånade ordet
kagan, khan) Vladimir, den gamle Igors ättling och son av den
frejdade Svjatoslav, vilken under sina regeringsår genom
mannamod och tapperhet vart ryktbar i många länder och ihågkommes
och firas för sina bragder och ståndaktighet. Han härskade ej
i ett fattigt och okänt land, utan i det ryska, vilket är känt och
bekant för hela världen. Ett gott eftermäle vare åt din
rättrogenhet, o välsignade, du som på rättrogen grund byggde den heliga
kyrkan åt Guds moder Maria, där din manliga lekamen nu vilar,
bidande ärkeänglarnas basuner!... Statt upp, o ärofulla huvud,
ur din grav! Statt upp och skaka av dig sömnen! Ty du är
icke död, utan har blott somnat in till den allom gemensamma
uppståndelsen. Statt upp! Du är icke död, ty det tillkommer ej
dig att dö, du som trott på Kristus, all världens liv. Skaka av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
