Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den Kievska perioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
SJÄTTE KAPITLET.
»Man måste undfly katolikernas komkanie (= kommunion,
nattvard) och övriga ritual samt avsky deras läror och seder.
Man får ej äkta deras döttrar och ej låta sina egna döttrar bli
gifta med dem. Ej heller får man kyssa en katolik eller äta vid
samma bord som han, ej mottaga dryck och mat av en sådan,
enär denne äter tillsammans med hundar och kattor. Ty
katolikerna förtära kött av lejon och vilda hästar och åsnor, strypta
och självdöda kreatur, björnar, bävrar och bäversvansar (!). Och
under fastan spisa de kött, som lakats i vatten. Under den första
fastlagsveckan äla deras munkar på tisdagen fett och på
lördagskvällen mjölk och ägg. Då de synda, be de ej Gud om
förlåtelse, ty deras poper ge dem förlåtelse till skänks. Deras poper
gifta sig ej lagligt. De gå i krig och tjäna mot betalning. De
kyssa ej helgonrelikerna, utan ett kors, som de ritat i sanden.
De döda läggas med fötterna mot väster och händerna under
ryggen. De kunna äkta två systrar efter hvarandra, och vid
dopet doppas barnet i vattnet blott en gång, men hos oss tre
gånger. Vid kristningen smörjas vi med välluktande salva, men
de strö salt i munnen på dopbarnet. De förkunna, att den helige
Ande utgår av Fadern och Sonen, många andra styggelser att
förtiga.»
Denna pedantiska intolerans är ju en ej ovanlig kyrkohistorisk
företeelse. Men trots denna hätska antipati mot den »tyska» eller
»varjagiska» tron förnekar sig dock ej hos den ryske munken
den praktiska människokärlek, som är betecknande för den ryska
kristendomens barndom. Feodosij tillägger nämligen: »Om en
katolik tigger mat eller dryck, får man ge honom detta i hans
egna käril. Och har han intet käril, så får man låna honom
sitt eget, om man blott sedan tvättar det rent från smutsen.»
Denna fördragsamhet mot andra trosbekännare kände icke den
senare tidens ryska sekterister till.
Och denna givmilda människokärlek utsträckes till alla otrogna
och vantrogna: »Ser du en naken eller svulten eller förtärd av
köld och elände, han må vara jude eller saracen eller bulgar
eller kättare eller latinare eller hvad för slags hedning som helst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
