Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Apokryfiska skrifter och reseskildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
FJÄRDE KAPITLET.
makt över demonerna, ville taga detta träd till sin
tempelbyggnad, uppryckte demonerna trädet med rötterna, och därvid följde
Adams huvudskål med. Men trädet passade ej för det nya
templet, och Sibyllan upplyste Salomo om trädets hemlighetsfulla
betydelse: det skulle användas vid Kristi korsfästelse på Golgata.
På den plats, där Abrahams offeraltare stått, fästes Kristus på
Golgata (huvudskalleplatsen) vid det träd, som uppvuxit ur Adams
huvudskalle. Den ene rövaren sattes över Lots huvudskål, och
den andre fastnaglades vid den stav, varmed Moses framtrollat
sött vatten ur klippan.
Man bör emellertid icke tro, att den fromme Daniil blint
trodde på allt, som han pietetsfullt refererade, och han avvisar
till och med vissa alltför befängda uppgifter. Så t. ex.
stämplade han som ren lögn påståendet, att den Helige Ande i
skepnad av en duva flyger till graven eller att rökelsekaren där
antändas av blixten, ty — försäkrar han uttryckligt — »där finns
varken duvor eller blixtar». Och den skildring, han lämnar av
påskens firande i Jerusalem under korstågen, har ett stort
historiskt värde.
Balduin gav honom tillstånd att i Gravkyrkan få tända ett
ljus »från hela ryska jorden» och skickade sin egen tjänare till
gravväktaren. Daniil köpte på torget ett stort kandilo (lampa)
av glas och hällde däri ren träolja, fri från vatten. Han satte
lampan — det skedde långfredagen — vid Frälsarens fötter.
Med tillfredsställelse anmärker han, att det ej brann någon
frankisk lampa där vid detta tillfälle, utan endast en grekisk lampa
vid Frälsarens huvud och den helige Savas över bröstet.
På lördagen öppnades Gravkyrkan för allmänheten, sedan
konung Balduin anlänt dit, och trängseln var så stor, att många
kvävdes. »Den, vars hjärta var av sten, måste då gråta av
andäktig rörelse, och även för Balduin jämte följe göt sig tårarnas
flöde ur ögonen». Jämte Savas igumen fick Daniil följa Balduin
till Uppståndelsekyrkan, där trängseln var så ofantlig, att man
med våld måste bana rum för det kungliga tåget. Omständlig
är skildringen av den överväldigande ceremoni, då gravporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
