Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Apokryfiska skrifter och reseskildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
FJÄRDE KAPITLET.
korthet följande. En jättebok med sju insegel, likasom i
Apokalypsens har från molnen fallit ned till jorden i Mamres lund,
vid Adams dödskalle i Jerusalem. Allehanda folk, däribland
fyrtio tsarer samt furstar och präster, närma sig, men ingen vågar
röra den gudasända boken, ej ens jätten Volot Volotovitj, vilken
kanhända är identisk med den gamle solfursten Vladimir.
Men så framträder konung David, boken slås upp av sig själv
och uppenbarar sina hemligheter, dem David dock känner
utantill, utan att behöva läsa i den gamla boken. Dessa hemligheter
bestå i vissa gåtor rörande världens skapelse och inrättning. Man
får t. ex. veta, att Jerusalem är alla städers moder, att limen är
den förnämsta bland alla sjöar, att de yppersta bergen äro Tabor
och Sion m. m.
»Duvoboken» har emellertid ett stort språkhistoriskt och
kulturellt värde, enär den innehåller åtskilliga äktryska sägner och
uttryck, vilkas betydelse och ursprung ännu länge torde komma
att bereda den ryska forskningen mycket huvudbry. Att Adams
huvudskål är »huvudenas huvud», förstå vi redan genom de
apokryfiska sägnerna om det träd, som växte upp därur, och att
den Jordanska floden är den största i sitt slag, är ju naturligt,
då Jordan ansågs rinna upp på det paradisiska Edén. De
yppersta träden äro pevga (grek. pevkä, gran) och cypress, ty av
det förra flödar väldoftande kåda (myrra) ut »över hela det
heliga ryska landet», och av det senare skars det kors, varpå
Frälsaren fästes. Likaså är blodörten (Plakun-trava) den bästa
blomman, enär Guds moder vid sin sons död fällde tårar
därpå.
De zoologiska upplysningarna i »Duvoboken» torde sätta även
nutidens naturvetenskapsmän i den allra största förlägenhet. Man
får veta, att den förnämsta fågeln heter tavrun, även kallad
stra-fil,** som dväljes i sorlande brunnar vid det varma havet, och
* Joh. Uppenb. 5: 1.
** Grek. struthos, som ej blott] betyder struts, utan även småfågel i
allmänhet. Det senare måste avses här, enär tavrun beskrives såsom »icke större
än en rysk kaja».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
