Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den ryska romanens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Igor-kvädet anses som den originellaste och bästa i Rysslands äldre
vitterhet. Den moraliserande berättelsen, avfattad i 450 versrader,
finns i en handskrift från det sjuttonde seklet, men upptäcktes
först på 1860-talet av den utmärkte litteraturforskaren Pypin
(† 1905). Den handlar om en yngling, som av dryckenskapens
onda ande, Gore-Zlotjastie, personifikationen av fatum, det
oundvikliga olycksödet, drives till undergång, tills han omsider blir
räddad inom klostrets murar.
Efter en inledning om vinrankans sataniska uppkomst och det
därav vållade syndafallet följer själva berättelsen, som i folklig
stil lämnar åtskilliga intressanta detaljer om gamla sedvänjor och
föreställningssätt i Ryssland. En yngling uppfostras av sina
hederliga föräldrar i tukt och Herrans förmaning och varnas särskilt
för »tärningar och krogar». Men han vill njuta av livet, och då
han kommer i besittning av femtio rubel, finner han ock femtio
falska vänner. En av dem förde honom till krogen med »grönt
vin och öl», där han söp sig full. Dagen därpå vaknade han
naturligtvis pank, »med en tegelsten till huvudkudde, höljd med
paltor och med bastskorna vid fötterna». Och de kära bröderna
voro som bortblåsta. Han skämdes för att gå hem och gick på måfå
ut i vida världen. Anländ till ett hus, där det firades gästabud,
blev han inbjuden, och då han ångerfull talade om sina öden,
fick han stanna kvar, arbetade sig upp till välstånd och fick en
fästmö.
Men dryckenskapsbegäret var icke kvävt, och härtill sällade
sig högfärdens synd. Då han vid ett gästabud före bröllopet
skröt över sin framgång, viskade demonen Gore-Zlotjastie
försåtliga ord i hans öra och uppmanade honom i en drömsyn att
skilja sig från den trolovade: Hon skulle med tiden förgöra
honom, och därför borde han hellre gå till tsarev kabak, den
av storfursten monopoliserade krogen, och supa upp allt, vad
han hade. Ty »de nakna barfotingarna bliva ej plågade eller
slagna av någon, ej ens förjagade ur paradiset». — Här finna
vi sålunda redan denna »barfotings-moral», varmed Maxim
Gorkij i våra dagar överraskat den europeiska romanvärlden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
