Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den ryska romanens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes hjärta», klagade hon hos sin man. Savva kördes på
porten och irrade sorgsen omkring på gatorna. »Om någon, vore
det ock djävulen, ville hjälpa mig, så att jag åter kunde få
umgängelse med den sköna kvinnan, skulle jag tjäna den onde.»
Denne uppenbarade sig då i skepnad av en man, som påstod
sig vara befryndad med Savva och kommen till Orel för att
köpa hästar. De kysstes som bröder och följdes åt. Då Savva
yppat sin hjärtesorg, lovade den okände att uppfylla hans önskan,
om Savva ville underteckna en viss skrivelse. Detta gick Savva
med nöje in på — han kunde för resten varken läsa eller skriva,
såsom det en dåtida rysk köpmansson ägnade och anstod. Han
fördes nu tillbaka tillbaka till Bazjen, som mottog honom med
öppna armar, som om ingenting hänt. Hans hustru var icke
mindre glad över återseendet, och det syndiga livet begynte igen.
Den okände välgöraren yppade, att han i själva verket var en
prins, och förde honom till en kulle, varifrån de kunde se
faderns stad med tak och väggar av rent guld. De gingo dit och
mottogos av ödmjukt bugande svenner i guldkläder. I en sal
satt mörkrets furste på en hög tron, smyckad med guld och
ädelstenar, och runtomkring stodo bevingade svenner med blåa
och becksvarta ansikten. Då Savva sedan sporde den förmente
tsarsonen, varför tjänarna voro så mörkhyade, svarade hans
följeslagare: »Vet du ej, att många främmande folk, såsom hinduer
och perser, tjäna min fader?»
När Savvas fader kommit hem och erfarit underliga rykten om
sin lättsinnige son, begav han sig dit. Men satan, som anade
oråd, förde sonen till en annan stad. Då de gingo över torget
i Kozmodemjansk, grät en gubbe vid åsynen av Savva, och då
denne gick fram till honom för att få veta anledningen, sade
gubben: »Jag gråter för att du spiller din själ. Vet du, vem
du går med och kallar för broder? Det är ej en människa,
utan själva djävulen, som vill föra dig i helvetets avgrund.» Men
satan lugnade Savva med förklaringen, att det var en elak gubbe,
som ville locka honom avsides för att plundra honom på hans
granna kläder. »Om du ej hade mig, vore du förlorad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
