Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ivan Groznyj i ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAN GROZNYJ I RYSKA LITTERATUREN. 111
blir av honom!’ Senaten hetsade upp honom, så att han dödade
den med Jagiello befryndade furst Ivan Bjelskij och Andrej
Sjujskij.»
Vändpunkten i tsarens inre och yttre liv förlägger Kurbskij till
den tidpunkt (1560), då han förvisade sina bästa rådgivare,
Ada-sjev och popen Silvester, och omgav sig med »gycklare,
öron-tasslare och sykofanter». Såsom tsarens onde ande framhålles
särskilt — och med rätta — biskop Vassian Toporkov i Pjesnosjska
klostret, vilken med sin »sataniska syllogism» redan hade
övertalat Ivans fader att ej inhämta bojarernas mening och sedan gav
den unge Ivan följande råd, som tyvärr alltför ofta följts av ryska
regenter: Om du vill bliva en verklig självhärskare, så hav icke
rådgivare, som äro visare än du! Iakttag den regeln, att du har
att lära andra, men att du ej behöver höra på någon! Då blir
du säker i regeringen. En alltför vis rådgivare skulle
ovillkorligen få makt över tsaren.»
Enligt Kurbskijs uppgift, bekräftad av historien, blev den
dygdige Silvester jämte Adasjev anklagad för att ha förhäxat
tsarinnan Anastasia. De fingo ej personligt försvara sig, under den
egendomliga förevändningen att de med sin närvaro kunde
förhäxa även tsaren och domstolen, och dömdes till förvisning.
Härpå begynte skräckregementet. »Dryckenskapen tog överhand,
och där frodades allt slags orenlighet, falhet, lättja och huvudvärk
genom bakrus. Men värst och nesligast av allt: hela ditt
fosterland, din stora och folkrika huvudstad Moskva, skall brännas och
förstöras jämte otaliga kristna folk. Så går det med ett
godtyckligt allenavälde utan trogna tjänare.»
Hade Kurbskij levat endast trettio år till, skulle han ha haft
den smärtsamma tillfredsställelsen att se sin förutsägelse om Moskva
besannad.
Kurbskijs psykologiska studie bör naturligtvis läsas med kritisk
reservation, ty han var icke oväldig domare, utan själv part i
målet. Men i mångt och mycket hade han rätt och fick rätt.
Då bojarsonen Sergej Kubasov i början av det följande
århundradet författade en »kronograf» om moskovska tsarer, vilka säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
