Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ivan Groznyj i ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
SJÄTTE KAPITLET.
ligen icke svärtades i onödan, måste han skriva följande om
Oroznyj: »Mot sina slavar, som han fått av Gud, var han mycket
grym samt hänsynslös och oblidkelig i blodsutgjutelse och mord.
Mycket folk, från de högsta till de lägsta, fördärvade han.»
Vi hava emellertid en vida trovärdigare, autentisk karaktäristik
av den förfärlige tsaren, nämligen i hans egen brevväxling med
Kurbskij — en i Rysslands historia nästan allenastående tvekamp
mellan självhärskaren och en undersåte. Maken känner den ryska
litteraturhistorien icke förr än i det nittonde århundradet, då
Alexander Herzen och andra talangfulla ryssar i landsflykt genom sin
polemik mot tsardömet inledde den stora revolutionsperioden,
ehuru med den väsentliga skillnad att Alexander II och
Alexander III underläto att ingå på personliga svaromål.
Då Kurbskij år 1563 var vojevod (ståthållare) i Jurjev (Dorpat)
och fick nys om tsarens onåd, tog han avsked av sin maka och
sin nioårige son, klättrade över muren, kastade nycklarna till
stadens portar i en brunn och red till polske konungen i Livland.
Därifrån sände han tsaren den första av sina fyra epistlar med
sin trogne tjänare Vasilij Sjibanov, som tilltvang sig allas beundran,
då han utan att förråda den minsta smärta fick foten
genomstungen av den ursinnige tsarens spjut.
Kurbskijs brev äro små litterära mästerstycken, skarpa i
innehållet, men hövliga i tonen och eleganta i formen — åtminstone
i jämförelse med tsarens grofva skrivsätt.
»Till tsaren, fordom av Gud ärekrönt och i rättrogenhet
uppenbarad på ett lysande sätt, men nu mera för våra synders skull
befinnande sig i strid mot allt», så begynner hans första skrivelse.
»Varför, o tsar, har du med olikartade plågor utrotat de starke
i Israel? Vi haver du till olika dödsstraff överantvardat
bojar-erna, som förlänats dig av Gud? Varför har du utgjutit deras
segerrika, helga blod i Herrens kyrkor vid gudstjänster och
pur-purfärgat kyrkans trösklar med deras martyrblod?* Varutinnan
* Kurbskij syftar här närmast på furstarna Repnin och Kasjin, som dödades
i själva kyrkan. Den förres förseelse hade bestått däri, att han av samvets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
