Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ivan Groznyj i ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
ÅTTONDE KAPITLET.
dig till att hava att skaffa med dem, såsom det hittills varit övligt,
eller ock måste du göra dig oss underdånig. Ert folk har redan
av gammalt varit tjänstaktigt mot mina förfäder. I gamla krönikor
talas det om varjager, som befunno sig i självhärskaren
Jaroslav-Georgs här; men varjagerna voro svenskar, följaktligen hans
undersåtar. Du skriver, att vi betjäna oss av det romerska rikets
sigill — nej, det är våra förfäders eget vapen. För övrigt är
det romerska oss icke främmande, ty vi härstamma från kejsar
Augustus. Vi rosa oss icke och smäda dig icke; men vi säga
sanningen, på det du måtte bringas till förnuft.»
Den litterära bilden av Groznyj vore emellertid icke fullständig,
om han icke dessutom själv hade givit eftervärlden en ganska
klar bild av sin ställning till kyrkan och religionen och på samma
gång av sin motsättningsfulla karaktär med dess ytterligheter av
bigott ödmjukhet och raffinerad hätskhet i förening med en
svedande ironi. Igumenen Kosma i Kirillo-Bjelozerska klostret hade
beklagat sig över munkarnas otillständiga vandel och menliga
umgänge med de bojarer, som fallit i onåd vid hovet och
självmant eller på tsarens befallning »klippt och rakat sig», men
såsom munkar ändå bibehöllo sina världsliga vanor. Särskilt klagar
igumenen över en viss Alexander, som ej levde på klostervis och
aldrig gick i kyrkan, men till sitt »eremittjäll» samlade rikliga
förråd från källare, skattkammare och de kringliggande byarna.
»Han håller sig med tjänare och hästar, rider med sabel och
bössa och handlar med salt. Då han besöker klostret, börjar han
träta på igumenen och de äldste. Somliga kör han bort till andra
nejder, andra sticker han med syl och piskar dem med spö utan
igumenens vetskap eller slår dem i bojor och järn. Han super
med sitt folk, och änskönt han i hela sju år var klostersuperior
i Moskva, har han aldrig lämnat någon redovisning för
klosterkassan».
Denna klagoskrift, som kastar ett bjärt ljus över det ryska
munkväsendets förfall (i detta avseende var Ryssland ej sent att
följa med sin tid!), åtföljdes av en underdånig uppmaning, att
tsaren måtte utfärda ett strängt klosterreglemente, och denne tovade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
