Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ivan Groznyj i ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
ÅTTONDE KAPITLET.
vin smugglas in i Sjeremetevs cell, men enligt klosterreglerna är
det klandervärt att hålla frankiska viner. Är detta vägen till
frälsning? Är detta munkars levnadsvandel? Eller kunnen I ej
bespisa Sjeremetev, utan att han måste ha livsförnödenheter för
ett helt år?... Och jag säger er något ännu förfärligare: När
fiskafängaren Petrus och jordbrukaren Johannes evangelisten och
alla de tolv apostlarna skola döma alla starka tsarer, som härskat
i världen, huru skola de ställa Kirill i jämförelse med Sjeremetev?
Vilkendera högre? Sjeremetev vart munk ur bojarståndet, men
Kirill hade icke ens tjänat i tsarens kansli... Men om någon
säger, att Sjeremetev är låtsat sjuk och att man därför bör ha
undseende med honom, så må han äta i sin cell ensam.
Munklivet är intet gästabud»...
Samma egendomliga blandning av religiös ruelse och
världsligt hat, samma ironi, som ej ens skonar författaren själv,
återfinnas i Ivans tidigt författade testamente, vari han på Monomachs
vis uppmanar sina barn till kärleksfull endräkt och i samma
andetag hetsar upp dem mot bojarväldet.
Att en sådan regent som Ivan Groznyj icke delade Neros
slutliga lott, kan jag endast förklara genom det ryska folkets
långmodiga passivitet och — moraliska feghet. Varje folk har i
regeln sådana monarker, som det förtjänar. I Sverige eller i
England skulle en sådan företeelse som Groznyj helt visst ha varit
ohållbar och otänkbar. Men trots den samhällsupplösande kraft,
som Groznyj representerar, lämnade han ett varaktigt arv:
självhärskardömet, den oskrivna dogmen om den tsariska ofelbarheten.
Och det var ett fruktansvärt arv åt hans efterträdare. I och med
att Moskvas tsarer gjorde sig oansvariga för folket, blevo de
direkt ansvariga inför Gud. Och Gud är i detta fall eftervärldens
historiska dom. Weltgeschichte ist Weltgericht.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
