Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ivan Groznyj i ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ÅTTONDE KAPITLET.
t Oj ty gojjesi, o rättrogne tsar!
Du lycksaligt troende, Ivan Vasiljevitj!
Säg, vi sover du? Vakna upp med dån!
Utan dig allt riket är försänkt i sorg.»
Det ryska folket kunde dock icke heller alldeles blunda för den
förfärliges dåliga sidor. Man förlät honom hans bestialiska
grymhet, i tron att han därigenom gagnade sitt land, men man förlät
honom icke, att han svek löften eller bedrog folket på dess
rättmätiga egendom och främjade livegenskapen. Detta illustreras
genom folksägnen »Huru sveket (förräderiet) infördes i Ryssland».
Den lyder i förkortad form sålunda:
Ivan Vasiljevitj Groznyj sände bud .till andra riken för att
kräva årlig skatt av deras konungar och furstar. De lade råd
och beslöto att giva honom tolv tunnor guld samt årlig skatt,
ifall han kunde gissa tre gåtor: Vad är det flinkaste i världen?
Vad är det käraste i världen? Vad är det sötaste i världen?
Kunde han besvara dessa frågor rätt, skulle de på en viss plats
i öster, vid vita stenen, möta honom och fullgöra sitt löfte.
Tsaren delgav detta svar åt sina bojarer, furstar och
insiktsfulla män, som slutligen enade sig om följande lösning av
gåtorna: Det flinkaste i världen är vinden, det käraste är för tsaren
hans egen son och det sötaste är honung. Tsaren var icke
riktigt nöjd med dessa tydningar, men drog åstad till österland och
träffade på vägen en gubbe, som höll på att spåntäcka ett
kyrktak. Under samspråket visade sig gubben vara kunnig om
vandrarens person och syfte och lovade att hjälpa honom, i fall han
finge en av de tolv tunnorna guld. Äljes skulle han aldrig tyda
gåtorna rätt, utan mista sin egen krona. Tsaren gick in härpå
och fick veta hemligheten: det flinkaste i världen är människans
öga, det käraste är den röda solen och det sötaste är vatten, som
släcker törsten. Vid framkomsten till vita stenen brusto de
församlade furstarna ut i förtjusning över tsarens skarpsinnighet,
gåvo honom de tolv tunnorna guld och lovade årlig skatt.
Men på hemvägen sade tsaren åt sin svit: »Det är alldeles för
mycket att ge den där gubben en hel tunna guld. Vad skall han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
