Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den förste store panslavisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII.
Den förste store panslavisten.
Långt innan begreppet panslavism, d. v. s. teorien om de
slaviska stammarnas etnografiska och kulturella
samhörighet, hunnit intränga i det ryska medvetandet och taga sig
uttryck i politiska strävanden, hade väst- och sydslaverna redan
givit tydliga antydningar därom i historiska och poetiska
skrifter alltifrån det femtonde århundradet. Denna solidaritetskänsla
yppade sig givetvis först hos de slaviska folk, vilkas geografiska
läge bragte dem i närmare förbindelse med grannfolken, närmast
med den övermäktiga latinska och tyska kulturen, nämligen hos
tsjecher och polacker, och poetiskt blev denna idé sedan
upptagen av den sydslaviska skaldeskolan i Dalmatien.
De dåtida politiska förhållandena voro emellertid så
ogynnsamma som möjligt för allt slags förverkligande av några
samslaviska idéer. Sydslaverna — med undantag av det lilla
Mon-tenegro — voro genom den turkiska invasionen för långliga
tider uteslutna från den europeiska kulturen, tsjechernas politiska
självständighet var redan undergrävd genom den omgivande
tyskheten. Det förut så mäktiga Polen röjde vid nyare tidens
början starka tecken till förfall, och det uppspirande tsardömet i
Moskva var då ännu för litet, för avlägset och för obildat för
att kunna spela någon ledande roll i den slaviska historien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
