Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den förste store panslavisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE STORE PANSLAVISTEN.
159
han skarpt klandrade lillryssarnas principlösa politik och
inbördes splittring: »Given akt, tsjerkaser! Likasom 1 förut haven
varit oense i rådslag och slagits sinsemellan, ären I ock nu
oeniga. Somliga av eder vilja hava till hetman Chmielnicki,
andra Bezpalyj, och fördenskull ären I åter redo att slåss.»
Han ivrade kraftigt för lillryssarnas frivilliga förening med Moskva,
något som ej långt efteråt vart en politisk verklighet, ehuru det
icke just skedde på frivillighetens väg, och han varnade dem för
den polska anarkien. Lillryssarna — heter det på ett ställe —
hade genom polskt inflytande fått för sig, att Moskva vore »värre
än ett turkiskt martyrium eller ett egyptiskt slaveri». Slutligen
förordade han, att den lillryske hetmanen ej skulle väljas på
livstid, utan blott för en tid av 2—3 år, och att det borde
inrättas ett lillryskt kansli (prikaz) i Moskva, något som i själva
verket också fanns i 1600-talets senare del, enligt ett formligt
beslut på en av Rysslands sista ståndsförsamlingar eller
»riksdagar» (zemskij sobor).
I Moskva, där Krizjanitj kallade sig för serb, för att hans
katolska trosbekännelse ej skulle göra honom misstänkt, utvecklade
han ett synnerligen flitigt författarskap och samlade material för
tilltänkta arbeten om slavernas historia och språk, för att ena
sla-verna och väcka deras nationalkänsla. Men vistelsen i tsarstaden
blev icke långvarig. Redan den 8 januari 1661 förvisades han till
Tobolsk i Sibirien, dit han anlände den 8 mars. Orsaken till denna
hårda förvisning är icke fullt utredd. Sannolikt var den av både
religiös och politisk art. Hans antipati mot grekerna och skarpa
kritik av det grekiska prästerskapet måste givetvis göra honom
mycket misshaglig hos de kyrkliga myndigheterna, och hans
frimodiga åsikter om den ryska statsförvaltningen kunde ej heller
vara angenäma för tsardömet. Han ådrog sig många fiender
bland bojarerna och prästerna och hade knappt mer än en
gynnare, som dock vid denna tidpunkt var för inflytelselös för att
kunna rädda honom från Sibirien — det var tsarens lärare,
bojaren Boris Ivanovitj Morozov, som lär ha yttrat med anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
