Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den förste store panslavisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
ÅTTONDE KAPITLET.
av sin bekantskap med Krizjanitj: »Varför är jag icke ung, så
att jag kunde fått lära mig något gott?»
Ehuru vistelsen i Sibirien i högsta grad försvårade hans
arbete, fortfor han dock oavbrutet med sina historiska och sociala
studier och gjorde där intressanta bekantskaper med förvisade
lillryssar och raskolniker. Ett litet bokförråd hade han av
särskild nåd fått taga med sig, men ehuru det i den tsariska prikazen
antytts, att han skulle få något slags anställning, måste han
tillbringa femton sysslolösa år i Sibirien med ett månatligt
underhåll av 71/2 rubel, och alla hans besvärsskrifter lämnades utan
avseende. Först år 1675 vågade den dåvarande ärkebiskopen
visa honom öppet medlidande genom att sända honom en gåva
av tio rubel, och året därpå blev han av tsar Feodor lössläppt
ur det sibiriska fängelset.
Hans senare öden äro obekanta. Man vet blott, att han dog
utanför Rysslands gränser, och en biograf antyder, att han fick
jett tragiskt slut». Ja, något tragiskt ligger det utan tvivel däri,
att Ryssland behandlade en av sina varmaste beundrare och mest
konservativa samhällsreformatorer på delta otacksamma och
upprörande sätt.
Krizjanitjs skrifter, som upptäcktes först på 1850-talet,
författades under åren 1652—1669, men föreligga ännu icke i en
fullständig kritisk upplaga. Denna uppgift är ock synnerligen
svår, dels därför att utkasten nedskrevos på papperet under
högligen ogynnsamma förhållanden i Sibirien, dels därför att hans
språk — oavsett de latinska arbetena — icke är rent kroatiskt,
utan uppblandat med ryska språkformer. Och omfattningen
av-hans humanistiska intressen var storartad. Han författade en
rysk historia (intill 1652), en rysk grammatik (1666) och
åtskilliga religiösa skrifter, vari han på ett mycket grannlaga sätt
sökte åstadkomma en försoning mellan de båda katolska kyrkorna
och skarpt polemiserade mot den andliga okunnigheten såväl hos
statskyrkans tjänare som raskolnikerna. Han drog i härnad mot
den överdrivna helgondyrkan, mot vidskepligheten och mot
si-monien hos det ryska prästerskapet och var icke mindre sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
