Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De andliga reformförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ANDRA KAPITLET.
kolnikernas okunnighet, i det han liknade dem vid »fåglar, som
hacka på Guds ord, men flyga bort från Herrens näste». Till
försvar för Peters radikala reform i fråga om den där
skäggklippningen skrev han en from skrift om »Gudsbelätet i
människan», som skulle bevisa, att det sanna gudsbelätet icke satt på
hakan eller på kindbenen, utan i hjärtat. I sina bestraffningstal
över tidens ondska, sedefördärvet och utsvävningarna, gisslade
han allmänhetens likgiltighet för den statskyrkliga gudstjänsten.
Ett av tsar Peters sinnrika knep att höja religiositeten bestod i
påbudet, att en järnklump skulle fästas vid halsen på alla dem,
som. pratade högt i kyrkorna. Dmitrij skonade dock icke ens det
dåliga föredömet från hovet och jämförde tsarens »assembléer»
med Herodes’ gästabud. Han utnämndes till biskop av Sibirien, men
hans hälsa var då redan så bruten, att han slapp göra den svåra
resan österut, utan fick stanna kvar i Rostov vid Don, där han
dog år 1709 och saligt upptogs bland de ryska helgonens
oräkneliga skara.
En mäktig företeelse var metropoliten av Rjazan, Stefan favorskij
(1658—1722), som på religiös väg sökte stödja det ryska
självhärskardömet genom att förhärliga Peters verk, men på samma gång från
sin ursprungligen katolska ståndpunkt skarpt bekämpade de
protestantiska irrlärorna, »Kalvins helvetiska matk och Luthers stinkande
getabock». I den uppseendeväckande stridsskriften »Trons sten»
(1729) begagnade han sig av en genuin katolsk argumentering
för att kullstörta de protestantiska dogmerna. Hans beundran för
tsaren, som lönade honom med hedersposten såsom den
heliga synodens förste president, tog sig uttryck i en mängd
svassande panegyriker. Ån liknade han tsaren vid Noak och
hans flotta vid arken, men alla illasinnade rebeller vore vilddjur,
som den nye Noak tämde i sin ark. Än jämförde han Peter
med — Kristus, enär båda iklädde sig en tjänares skepelse och
båda »gingo på havet, vars böljesorl var den ljuvaste musik för
tsaren. Han står bland oss såsom solen bland stjärnorna, såsom
Libanons ceder bland andra träd, såsom örnen bland fåglarna —
ej blott genom makt och ära, utan ock genom sin resliga gestalt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
