Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De andliga reformförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDLIGA REFORMFÖRSÖKEN.
83
Vid Petersburgs grundande »svävade Guds ande över Ne
va-vattnen», och tsarens turkiska fälttåg ginge kantänka ut på att
värna Kristi grav mot de otrogna. »Om jag skulle förtälja, huru
många verst tsaren tillryggalagt, alltsedan han började regera,
skulle ingen aritmetik och inga siffror förslå.»
Dylika braskande fraser späckade särskilt Javorskijs predikan
om segern vid Poltava. Från predikstolen kunde han ej direkt
tala om blodbad och krigsbragder, men ordade bildlikt om »vassa
liars skördar» och »nötknäckning» (förmodligen en ordlek med
anledning av Nöteborgs intagande). Svenskarna få sitt
syndaregister fullskrivet: Karl XII var i Javorskijs ögon Goliat,
apokalypsens vilddjur och trädet i Nebukadnesars dröm; de sju
huvudena eller grenarna voro svenska generaler, och olycksträdets
blad fallna svenska soldater.
Men ingen präst hade ett djupare förstående för tsar Peters
reformsträvanden än Feofan Prokopovitj, och det fanns många
inre likheter mellan dessa båda stormän: båda voro lika
hänsynslösa och brutala i sitt reformnit, och båda hade samma vitt
omfattande kunskapsbegär. Feofan Prokopovitj var en mycket
bildad man, som korresponderade med utländska lärde (till och med
i matematiska ämnen); han hade ett bibliotek med mer än
30,000 volymer, och hans hus på Aptekar-ön i Nevamynningen
var en samlingsplats för den dåtida »intelligensen», där man
diskuterade Bacon och Cartesius.
Född år 1681 av fattiga föräldrar i Kiev, blev han efter studier
i Lemberg, Krakau, Wien och Italien professor i retorik och
filosofi vid sin fädernestads akademi, utnämndes sedan till biskop
av Pskov och nådde den högsta prästerliga värdigheten såsom
ärkebiskop av Novgorod. Efter hans kejserlige beskyddares död
krävdes både järnhård djärvhet och samvetslös förslagenhet från
hans sida för att ända till sin död 1736 bevara den höga
ställning, som åsamkade honom många fiender och avundsmän. Såsom
moralisk karaktär var Feofan Prokopovitj ingalunda oklanderlig,
men under Birons beryktade regemente (bironovstjina) var varje högt
Rysk kulturhistoria. II.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
