Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ryska dramatikens och teaterns uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA DRAMATIKENS OCH TEATERNS UPPKOMST. 45
vems tro är den bästa, liksom de olika religionsbekännarna på
Vladimirs tid i Nestorkrönikan, och då de ej kunna komma till
något resultat, hänskjutes tvistefrågan till en opartisk zigenare.
Denne löser knuten på så sätt, att han undervisar raskolniken i
konsten att dra folk vid näsan. Att han ej gav juden lektioner
däri, tyckes förutsätta, att detta ansågs överflödigt.
Vi hava emellertid en namngiven författare av dylika satiriska
dialoger, nämligen den outtröttlige bildningsfrämjaren Feofan
Prokopovitj, som ställde sin litterära talang i kulturens tjänst. I
ett folkligt språk framställde han sceniskt typiska sam
hällsrepresentanter för de olika världsåskådningarna, som så skarpt bröto
sig mot varandra. I ett sådant stycke, »En borgares samspråk
med en lantman och en klockare», betonas den boklärdes
kulturella överlägsenhet över den okunniga landsortsbon. En
stadsborgare, som studerat i latinsk skola, blir på en krog antastad
av en bonde, och när den förfördelade kallar bonden »prostak»
(bondtölp), får han svar på tal. Diskussionen kommer i full
gång, och en klockare sällar sig till de trätande. Tvistefrågan rör
sig om, huruvida en prostak behöver kunna läsa böner i bok,
vilket bonden förnekar. Enligt hans förmenande kan man även
utan lärdom äta sitt dagliga bröd. »Våra fäder kunde ej skriva,
men hade bröd till fylles, och då för tiden lät Gud bättre bröd
alstras på jorden än nu, när skriftlärde och latinare föröka sig.
Men filosoferna ta ej ner stjärnorna från himlen.»
Klockaren går efter hand över på borgarens sida, men bonden
framhärdar i sitt okunniga trots. När de båda andra hota honom
med Guds vrede för hans religiösa okunnighet, svarar han, att
han varken har dödat eller stulit i hela sitt liv, och att han
därför ej rädes Guds dom. Men den skarpsinnige borgaren bevisar
medels fyndiga exempel, att bonden har syndat och mördat
åtminstone i sina tankar, t. ex. då han önskat en vinningslysten
grannes död.
I en annan dialog av Feofan Prokopovitj, »En tektons, det
är: en timmermans samtal med en köpman», förundrar sig en
hantverkare över köpmannens lärdom och spörjer, var denne har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
