Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rysslands förste moderne författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS FÖRSTE MÖDERNE FÖRFATTARE.
65
Från sängen rusar vår hjälte i ett språng till spegeln och
begynner toalettens ljuva möda. På bröstet fästes en slöja för att
skydda skjortan mot hårpudret. Håret är kortklippt fram i
pannan och för övrigt krusat i lockar samt på ryggen nedhängande
i en pung. Kinderna rödsminkas, och ringar provas på fingrarna.
En ny Narcissus, slukar han sig själv girigt med ögonen och
pressar in fötterna i trånga skor, så att svetten lackar och det värker
i liktornarna. »Det kostade ej så mycken möda att grundlägga
romarväldet* som för dig, då du skall utvälja färger och mönster,
för att kaftanen skall bli sydd efter snobbigaste mod, med hänsyn
till olika årstider, och falla i styva veck.» Även för betjänternas
livré drar han försorg.
Gentemot forntidens tappra män ställer satirikern nutidens fega
släkte, som rädes för de släta böljorna och knappast vågar sig
ut från stranden i en julle. Omnämnandet av sådana praktiska
nyheter som kikare, kompass och magnet vittnar om att Kantemir
hade en vaken blick för tsar Peters nautiska intressen.
Till sist gisslas adelns grymhet mot sina underhavande. »Man
gör sig lustig över fattigdomen, medan de armas tårar gjutas.
Man slår en dräng, bara därför att denne hälsar med vänster
hand i stället för med höger.» Såsom ett mönster uppställes den
nitiske kammarherren Klit, som visserligen är en lycksökande fjäsk,
men på samma gång tystlåten, diplomatisk och försiktigt
avpassande sig efter olika förhållanden. Detta är måhända uppriktigt
menat — den dåtida diplomatien krävde en smidig
förställningskonst, och Kantemir själv var ingalunda den sämste bland de
utmärkt skickliga och förslagna diplomater, som den ryska
historien har att uppvisa. — Men i slutet av dikten framträder åter
författarens humana världsåskådning: »Adam föddes ej adelsman.
Den ene av hans söner grävde i trädgården; den andre vallade
en bräkande hjord, och Noak frälsade i sin ark alla sina
jämlikar, idel simpla jordbrukare, som voro frejdade uteslutande
genom goda seder. Från dem härstamma vi alla och ha lämnat
herdepipan och plogbillen — den ene förr, den andre senare.»
* Jmfr Virgilius: » Tanta molis erat Ro mattam condere gentem.»
Rysk kulturhistoria. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
