Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rysslands förste moderne författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66
SJÄTTE KAPITLET.
De följande sju satirerna äro i det stora hela endast
variationer av det tema, som behandlats i de båda första. Den satiriska
kvickheten viker dock alltmer för det tungsinta allvaret och för
rent moraliserande meditationer, och i den fjärde satiren, som
handlar om »faran att skriva satirer», upprepar han på ryska
Boileaus sats:
»Muse, changeons de style et quittons la satire!
C’est un méchant métier que celul de médlre.?>
I likhet med sin franske mästare menar han i den femte
satirens dialog mellan Satir (satyren) och Perierg (den vetgirige),
att människorna äro icke endast dummare, utan ock elakare än
alla andra varelser, som kunna upptäckas, och därför följer han
i den sjätte satiren Horatius’ goda råd* att vara nöjd med det lilla:
»Förnöjd den vara bör, som vill vara säll i världen:
uti skymundan leva, långt bort ifrån flärden.»
I sina tankar om uppfostran (sjunde satiren) röjer han litterär
påverkan av Locke, den engelske filosofen, och uppställer
pedagogiska teorier, som längre fram återkommo i Katarina den
andras och Betskijs system. Särskilt framhålles det förädlande
inflytandet av goda personliga föredömen, och tsar Peter, »vår
far», anföres såsom förebilden av otröttlig arbetsamhet. I den
tredje, Feofan Prokopovitj tillägnade satiren om »de mänskliga
lidelsernas olika arter» framföras åtskilliga figurer såsom varnande
exempel på mänsklig lastbarhet: högfärd, förtal o. s. v. Klearch
är slösaren, som omsider hamnar på gäldstugan, och Chrisipp
är den egoistiske girigbuken. I verkligheten torde denne
Chrisipp ha varit Savva Lukitj Vladislavitj-Raguzinskij, en sydslav,
vars far flytt för turkarna från Bosnien till Ragusa, varifrån sonen
kom i tjänst hos den ryska diplomatien i Konstantinopel såsom
hemlig agent. Han var mycket förslagen i handelspolitiska
ärenden och skickades även till Kina för att avsluta en förmånlig
fredstraktat med detta land, men på samma gång förstod han, som
så många andra, att sko sig på det allmännas bekostnad.
* Åtskilliga av Horatius’ bekanta uttryck, såsom t. ex. »Hoc erat in votis»,
*Est modus in rebus» m. fl. upprepas samvetsgrannt av Kantemir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
