Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lomonosov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOMONOSOV.
79
längsta blunda för Lomonosovs ovanliga förtjänster såsom
vetenskaplig forskare. Bland annat cirkulerade följande epigram om
Lomonosov:
»Er schimpft auf jedes Stücke,
Was er nicht selber ausgedacht
Und jemand schön vor ihm gemacht.
Das fördert ihm sein Glücke.»
Även principiella motsatser funnos mellan Lomonosov och de
tyska vetenskapsmännen. Lomonosov, besjälad av den varmaste
tro på Rysslands framtidsmöjligheter, kunde icke förlika sig med
att utlänningarna betraktade hans fosterland som en halvbarbarisk
och osjälvständig statsbildning och ondgjorde sig särskilt över
den teori, som först av Bajer och sedan av Müller (Miller)
uppställdes rörande varjagernas svenska härkomst. Enligt Lomonosovs
förmenande vore Rjurik en slavisk furste, som ledde sina anor
från den romerske kejsaren Augustus (samma genealogi hade ju
godkänts av den ryske fornkännaren Ivan Groznyj!), och ordet
Preussen vore kantänka blott en förvrängning af po-Rus. Då
den verkligt lärde Gerhard Fr. Müller från Westfalen, ledaren av
den tioåriga, mycket framgångsrika s. k. Kamtjatka-expeditionen
till Sibirien, år 1749 vid en akademisk högtidlighet skulle
behandla den ömtåliga frågan om »Ryska språkets och folkets
ursprung», genomdrevo Lomonosov och hans »nationella»
meningsfränder, att festtalet undertrycktes, enär det ansågs hava en
förutfattad låg tanke om Ryssland och dess ärorika forntid. Detta tal,
det första försöket att bevisa en riktig hypotes, fick då icke tryckas
i Ryssland, men utkom 1768 på tyska i »Allgemeine historische
Bibliothek» (t. IV). Det stannade emellertid icke vid dessa löjligt
ömkliga tvångsåtgärder mot den fria forskningen. Müllers lön
minskades från 1,000 rubel till 360 om året, och han degraderades
från akademiker till adjunkt. Denna upprörande orättvisa gjorde
emellertid Müller så spak och försagd, att han år 1761 förnekade
sig själv genom att framkasta en »vetenskaplig» förmodan, att
de där hemlighetsfulla varjagerna vore — roxolaner* från södra
* Se noten sid. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
