Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA II OCH HENNES a GULDÅLDER».
117
bör vara underhållande, och sysslolöshet måste på allt sätt
motarbetas.
Instruktionen till Saltykov är ett betydelsefullt dokument i den
ryska kulturhistorien, ty sådana läror voro totalt nya för ryssarna
och äro det delvis ännu i praktiken. Här uppställdes hygieniska
krav, som tillhöra vår moderna pedagogik; här möter oss nästan
för första gången i Ryssland en fläkt av verklig humanitet i
västerländsk mening, och glättighetens, livsglädjens princip, för första
gången uttalad på ryska, står i bjärtaste motsats till Domostrojs
ljusskygga moralkodex och den ortodoxa uppfattningen av lidandet
såsom en kardinaldygd och ett oeftergivligt villkor för den
kristliga fullkomligheten.
Detta erkännande åt Katarina II:s välvilliga avsikter kan icke
förringas därav, att hennes visa ord förblevo den ropandes röst i
öknen. Det fanns intet hem, där detta program följdes till punkt
och pricka — allra minst i kejsarpalatset. Uppfostringsväsendet
förblev dåligt och alstrade två slags människotyper, som vi skola
göra bekantskap med i Fonvizins komedier: å ena sidan
»Mitro-fanusjka», den idiotiske adelssonen, som uppfostrades av livegna;
å andra sidan »Ivanusjka», snobben, adelsglopen, som kommer
hem till Ryssland från Paris med bortskämda seder och en ytlig
halvbildning. Icke utan skäl kunde käjsarinnan säga: »Om man
skickar en rysk morsgris till Paris, kommer han tillbaka som ett
stort svin.»
Även i skönlitterär form ville Katarina II åskådliggöra sina
pedagogiska idéer. Detta skedde år 1782 genom två smärre
berättelser, som återspeglade den europeiska vitterhetens allegoriska
och moraliserande fesaga: »Sagan om tsarevitj Chlon> och »Sagan
om tsarevitj Fevej».
»På den kievske fursten Kijs tid levde en gång i Ryssland en tsar, en
god människa, som älskade rättvisan och önskade alla människor
allt gott. Han färdades ofta i sina länder för att se, huru
människorna levde, och för att överallt underrätta sig om huruvida de
handlade rätt.» Så begynner den lärorika sagan om prins Chlor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
