Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA II OCH HENNES a GULDÅLDER».
121
tvivel till god del av personlig fåfänga, ty ju mer Ryssland blev
uppmärksammat och aktat, dess mer historisk ära måste hon själv
få skörda, och såsom fallet är med renegater i allmänhet, låtsade
den tyskfödda prinsessan vara mer nationell än den
tovskäg-gigaste moskovit. I Ryska Akademiens publikationer införde hon
sina »Anteckningar rörande den ryska historien», enligt
Chrapo-vitskijs utsago »grundade på källstudier». Dessa källstudier voro
naturligtvis dock endast kritiklösa och slarviga utdrag ur gamla
krönikor och anekdoter, så att den historiska bilden vart i högsta
grad vrång. Bland annat vågade hon påstå, att det ryska folket
var skrivkunnigt på Igors tid, eftersom denne undertecknade ett
fördrag med drevljanerna(l). Rörande den varjagiska frågan tycks
hennes fantasi ha vacklat mellan teorien om det svenska
ursprunget och svävande funderingar om andra exotiska nejder.
Rjurik och hans båda bröder framställas såsom söner av den
novgorodske furst Oostomysls dotter Umila, förmäld med den
finske konungen Ljudbrat, som var son till Ingvar av Odins ätt.
Allt, vad gamle Nestor för övrigt uppger om varjagernas ankomst
till Ryssland, tas naturligtvis som historiska fakta, och
grundprincipen i denna ryska historieskrivning i den upplysta
despotismens tidevarv var den, att furstarna betyda allt, folket intet. Det
är furstens höga uppgift att uppfostra sina undersåtar såsom
lydaktiga barn, på det de måtte bliva lika snälla som prins
Fevej.
Men icke nöjd med dessa historiska lagrar, företog sig
Katarina II att dramatisera sina forskningar rörande Rysslands
historiska uppkomst i de båda sceniska styckena: »Historiskt
skådespel ur Rjuriks liv» och »Början av Olegs regering» (1786).
Eftervärlden skulle måhända icke ha tagit notis om dessa
dilettan-tiska försök, om ej författarinnan hade varit nog djärv att kalla
dem »efterbildningar av Shakespeare». Hon tycktes nämligen
inbilla sig, att man kunde bli en Shakespeare bara genom att
förkasta den franska klassicitetens tre enhetslagar och omskriva
Nestorkrönikan i dialogform. Shakespeares »Muntra fruarna i
Windsor» företog hon sig ock att omarbeta på ryska i den mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
