Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
ÅTTONDE KAPITLET.
svaga komedien ’Vot kakovo imjet korzinu i bjeljé. Oppositionen
mot det franska skådespelets ensidiga överdrifter i kompositionen
var naturligtvis väl befogad, men för denna reform krävdes
skickligare pennor än Katarinas, som berövade dramat allt spår av
enhetlighet och handling.
Det vart sålunda endast »modern upplysningsfilosofi» i löst
hopsmetade scener, fördelade på fem akter. Folket är framställt
som självsvåldiga, ostyriga barn, som böra agas av furstarna, och
därför passade det ju förträffligt i stycket, att enligt Nestor
furstar inkallades för att styra ett land, där det inte fanns någon
ordning. Blind lydnad är den största dygden, och jorden tillhör
furstarna, ty »då Rjurik dött, tillföll Ryssland hans son Igor
genom arv». Åtskilliga scener i »Rjuriks liv» kunna dock läsas
med ett visst nöje ännu i dag på grund av de ofrivilligt komiska
replikerna. Ljudbrat vill t. ex. veta något om Rjuriks härtåg till
Frankrike och får då följande upplysningar:
»Först erövrade vi städerna Nantes och Bordeaux; sedan kommo
vi på floden Sekvana (Seine) till Paris. Vi skickade en
truppstyrka mot Limousin. Våra strövkårer kommo i besittning av
Tours och Orléans och togo till fånga klosterabboten den helige
Dionsysius, en frände till den franske konungen.....»
Och den ädle Oskold, Rjuriks styvson, som i nio
drabbningar slagit och slutligen dödat den engelske konungen Etelred,
deklamerar på ett ställe: »Lycklig den, som får dö för sitt
fosterland med vapen i hand! Här skall han få ära och pris och
sedan förflyttas rakt till Odins hemvist, där han skall deltaga
med honom i ett evigt gästabud.»
I inledningen till »Olegs regering» betonas den historiska
troheten, så t. ex. i fråga om episoden att Oleg i Tsarigrad hänger
upp Igors sköld på hippodromen. Med hänvisning till
kejsarinnans historiska studier om »Storfursten Igor I» uppgifves det,
att Igor kom till det ställe, där floderna Moskva, Jauza och
Ne-glinnaja sammanflyta; där »grundade han en liten stad, som han
kallade Moskva och gav i besittning åt en av sina svågrar»––
Men i det genomtråkiga stycket äro inlagda tre ryska folkvisor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
