Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den franska smakriktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN FRANSKA. SMAKRIKTNINGEN.
135
Det adertonde århundradets lyrik i Ryssland yttrade sig
självklart i den reflekterande eller didaktiska avart av lyrik, som
kallas odediktning. Här hade Lomonosov så att säga anslagit tonen
för de följande poeterna, och den hyllning, han ägnat Rysslands
dåtida regenter, koncentrerade sig under hans efterföljare odelat
på Katarina II, som ju med sin litterära begåvning och sin
storpolitiska berömdhet vida mer lämpade sig för dessa servila
rökoffer än kejsarinnorna Anna och Elisabet. Bland hennes
hus-och hovpoeter må nämnas klockarsonen Jermil Kostrov, som i
vers förevigade alla märkligare tilldragelser under hennes
regering alltifrån kröningen och den beryktade lagkommissionens
högtidliga öppnande till de ryska segrarna i Medelhavet, vid
Donau och Weichsel. Icke ens ett så prosaiskt ämne som
inrättandet av de nya guvernementen var främmande för hans lyra. För
resten saknade han ingalunda en viss poetisk begåvning, ty han
översatte Ossians sånger och Iliaden — den senare på
alexandriner, ty efter Tredjakovskijs experiment med hexametern i sin
»Telemakiad» fick den klassiska metern vara i fred för långliga
tider. I sitt enskilda liv var Kostrov ett slags Lidner och söp
ihjäl sig, som så många andra poeter, enkannerligen ryska.
En annan prästson, Vasilij Petrovitj Petrov, vann ännu större
ryktbarhet som odediktare. Han dog 1799, samma år som
Pusjkin föddes — en händelse som ser ut som en tanke. Han
förhärligade i ett långrandigt ode en karusell vid kejsarinnans
kröning i Moskva, då det till häst arrangerades en slavisk, en
romersk, en indisk och en turkisk kadrilj. Och skaldelönen
uteblev icke: han fick en gulddosa med 200 dukater i och
rättighet att bära värja. Han besjöng Potemkin i en oräknelig massa
verser, men glömde därför icke bort kejsarinnans övriga
gunstlingar, bröderna Orlov, Rumjantsov m. fl. Men mer än allt
detta betydde det för litteraturen, att han översatte Eneiden —
även han aktade sig dock för originalets versmått.
Det svenska kriget, som var en tämligen oväsentlig episod i
Katarina II:s händelserika politik, fick i dessa poeters ögon
en ofantlig betydelse. När Gustav III »den 13 augusti 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
