Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VII. Den franska smakriktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ÅTTONDE KAPITLET.
Vid denna dom den stackars näktergalen
spratt till och flaxade långt bort i dalen.
Bevara oss, o Gud, för slik kritik!
*
Kantemirs och Lomonosovs misslyckade försök att i ett
nationellt epos förhärliga Peter den store lockade just icke till
efterföljd. Ryssland saknade i själva verket historiska förutsättningar
för en nationell epik i stor stil, i motsats till den polska
vitterheten, som under 1700-talet alstrade den ena långa hjältedikten
efter den andra, vars poetiska värde visserligen kunde vara
mycket omtvistligt, men vars monumentala komposition och
samhörighet med det polska adelssamhället förlänade epopéerna om
Czen-stochowas belägring och om fejderna med Turkiet ett stort
historiskt intresse.
Ryssland har haft endast en verklig epiker i den
pseudoklas-siska stilen, nämligen Michail M. Cheraskov, och ehuru även
hans diktkonst ej fyller de episka kraven, var dock hans energi
så beundransvärd, att han förtjänar ett visst beaktande av
eftervärlden. Han härstammade från en wallachisk släkt, föddes i
Perejaslavlj (guvernementet Poltava) 1733, blev med tiden direktör
och kurator för Moskvas universitet och dog 1807.
Cheraskov valde till ämne det tatariska Kazans erövring av
Ivan Groznyj år 1552, och detta grepp måste på förhand
betraktas som misslyckat, ty trots den allra livligaste fantasi kunde
Ivan Groznyj dock ej bliva hjälten i ett kristligt epos, lika litet
som det dåtida Moskvas seger över det kazanska konungadömet
var något kulturellt stordåd, som hade det minsta inflytande på
Europa eller mäktade väcka en nationell eller religiös hänförelse.
Den brett anlagda Rossiaden i tolv hårdsmälta sånger, som
Cheraskov efter 8 års arbete avslutade år 1779, står därför som ett
kenotafium, en tom gravvård, vittnande om lärdom och beläsen.
het, men utan själfullt innehåll.
»Jag sjunger, hur vårt land, det ryska, vart förlossat
ifrån barbarers våld, och hur tataren krossats;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/2/0150.html
