Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Derzjavin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alperna,[1] och i somligt stod han ännu kvar på den blint devota
och hejdlöst panegyriska ståndpunkten. Ofta var det ock rena
beställningar av den praktlystna kejsarinnan, som behövde sin
hovpoets talang, t. ex. då han jublade över ryssarnas stormning
av Warschau. Men hos honom, likasom hos Lomonosov, låg
huvudvikten dock på det kulturella. Hans ode till Peter den
store 1776 (med anledning av gjutningen av Falconets ryttarstod)
prisade det rent mänskliga och fridsamma i tsarens väsen, hans
arbetsamhet, enkelhet, rättskänsla och hans uppfostrande betydelse
för Ryssland, så att dikten vart mycket omtyckt av de dåtida
frimurarna.
»På sumpig mark palats han ställde,
igenom klippor vatten bröts.
Av välstånd frodades hans välde,
och Öster hop med Väster knöts.
Till himlens höjd vår lovsång far:
Odödlig är du, store tsar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
