Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Derzjavin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
ÅTTONDE KAPITLET.
hörda ryktbarhet, sitt maktbegär och sin njutningslystnad och
vars ömkliga död inspirerade skalden till poemet »Vattenfallet».
Grigorij Alexandrovitj Potemkin var utan tvivel en av de
märkligaste statsmännen under Katarina II:s regering, och ehuru han
var bekajad med tidevarvets lättsinniga lyten i hög grad, måste
han dock mätas efter en annan måttstock än parvenygunstlingarna
av Orlovs och Zotovs simplare slag. Han var född 1739 nära
Smolensk, där hans far, en f. d. major, hade en liten egendom.
På grund av sin lätthet att lära blev han jämte elva elever från
Moskvas universitet av Sjuvalov sänd till Petersburgs universitet,
men relegerades 1760 för lättja och håglöshet. Redan såsom
barn inskriven i kavallerigardet, utnämndes han till kapten-armus
och fick 400 »själar». En ögonsjukdom hotade att vanställa
hans vackra utseende, och han motarbetades av Orlov, som med
skäl misstänkte en rival i den ståtlige, intelligente officern: än
skickades han i ett politiskt uppdrag till Sverige, än måste han
tjänstgöra som auskultant i Heliga synoden, än nödgades han
vara kontrollör vid kejserliga militärskrädderiet. Men då han
1767 kommenderats till Moskva vid det högtidliga öppnandet av
lagkommissionen och genom Rumjantsov rekommenderats hos
kejsarinnan, var hans lycka gjord. Trots alla intriger av politiska
avundsmän och personliga rivaler lyckades Potemkin bibehålla sin
höga position genom den ena djärva kuppen efter den andra
och genom sin fängslande personlighet. Bekant är hans
vanvettigt djärva »grekiska projekt», som måste smickra kejsarinnans
politiska fåfänga, enär det skulle förverkliga den gamla drömmen
om Moskva såsom arvinge till Konstantinopel. Hans sinnrika
regie vid det galaspektakel, som uppfördes i ryska bondbyar, då
kejsarinnan företog sin triumfresa genom södra Ryssland, lever
ännu i traditionen (»tauriska trädgårdar»), och Derzjavin har
själv skildrat den exempellöst storslagna fest, varmed »fursten
av Taurien» år 1791 efter erövringen av Izmail hyllade sin
monark i det nya, ståtliga palats i Petersburg, där den ryska
riksdagen numera sammanträder och kivas i avvaktan på nästa
upplösningsdekret. Den ofantliga vita salen, som rymde 5,000 gäster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
