Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Derzjavin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ÅTTONDE KAPITLET.
Vid stranden av den lilla ån
sig skummets vita flockar samla.
Av hammarslag förnimmes dån,
och sågar gnissla, bälgar skramla.
O vattenfall! Allt i ditt lopp
bland avgrundstöcken slukas opp.»
Under ett träd sitter på en stubbe en gråhårig kämpe med lans,
svärd och sköld på marken. Därmed åsyftas den tappre och
hederlige Rumjantsov-Zadunajskij, som vid det andra turkiska
krigets utbrott undanträngdes av den äregirige Potemkin.
Med blicken fäst på böljors svall
han satt, försänkt i djup begrundan:
»Är ej vårt liv ett vattenfall
också? Så hastigt flyr det undan.
Uti dess svalg försvinner fort
båd’ ont och gott, båd’ smått och stort.»
Den gamle krigaren somnar och drömmer, att han åter anför
sina trupper. Då svingar sig från höjden ned en bevingad mö,
med örn på hjälmen, med dödslie och med basun. Hon väcker
den sovande och ger honom lönen för att han har varit skonsam
även mot fiender och endast tjänat det allmänna bästa, men icke
fikat efter en fåfänglig, ytlig ära, som ock är ett flyktigt vattenfall:
»När främlingen med vandringsstaven
en gång skall trampa denna jord,
han vid den törnbevuxna graven
får läsa nötta minnesord:
Här vilar stoftet av den hjälten,
vars storhet vanns ej blott på fälten.»
Därpå förflyttas läsaren plötsligt till Potemkins dödsläger på den
sydryska steppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
