Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Derzjavin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
166
ÅTTONDE KAPITLET.
Stenbockska hemmet, fröken Elisabet Sternberg, skrev Derzjavin på
äldre dar några minnesverser. Hon blev sedan gift med greve
Magnus de la Gardie († 1856) på Dagö, som var något befryndad
med Stenbock.
*
Det väsentliga och beståndande i Derzjavins poetiska
livsgärning ligger emellertid i hans djupa religiositet. Denne belevade
hovman, som efter militärlivets råa njutningar bevarat en
ana-kreontisk och horatiansk världsåskådning, hade en stark dödskänsla
och en djup blick för livets sedliga allvar. Bakom den lekande
ironien i »Felitsa» skönjes en stark ansvarskänsla av diktarkallet,
och »Vattenfallet» var ju ett storslaget uttryck för dödstanken,
för vissheten om den mänskliga storhetens förgänglighet. Men han
stannade icke vid detta negativa, förlamad av skräcken för döden,
utan arbetade sig fram till tron på evigheten, på själens
odödlighet.
Såsom det bästa provet på Derzjavins religiösa diktning anföres
hans över hövan prisade ode »Gud» (1784). Ämnet var alls icke
nytt för det adertonde seklets reflexionslyrik; Voltaire hade ju
ock besjungit »Le vrai Dieu», och i Ryssland hade redan flera
poeter (Lomonosov, Sumarokov, Knjazjnin och Dmitriev m. fl.)
skrivit liknande odén, som, för att använda Voltaires elaka
kvickhet om J. B. Rousseaus ode till eftervärlden, näppeligen hunne
bestämmelseorten. Derzjavins gudahymm öfverträffar alla andra
i poetisk kraft och lär vara fullt oberoende av de utländska
förebilderna* Huru omtyckt den ståtliga, men mer på retorisk
reflexion än varm känsla byggda dikten faktiskt varit, framgår
redan därav, att den rönte äran av fjorton översättningar till
franskan. Genom en slump blev den också införlivad med den
japanska litteraturen, ty då furst Golitsyn under sin vistelse i Japan
ombads att läsa upp ryska verser, hade han valt detta ode och
* Dikten finnes på svenska i Rafael Lindqvists »Ur Rysslands sång»
(Helsingfors 1904). — Där intet namn är utsatt under de i detta arbete
förekommande versproven, äro tolkningarna naturligtvis gjorda av författaren själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/2/0174.html
