Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Komedien på 1700-talet.
OM ett helt kapitel ägnas uteslutande åt det adertonde
århundradets ryska lustspel, under det att den »klassiska»
tragedien avfärdades på några få sidor, kommer detta sig
icke av några glänsande företräden hos det ryska lustspelet i
skönlitterärt eller estetiskt avseende, utan därför att komedien
genom sin sociala satir stod det verkliga livet ofantligt mycket
närmare än de uppstyltade imitationerna av Racine och Voltaire på
tiljan och bättre återspeglade den inre utvecklingen under
Katarina II. Redan den formella omständighet att komedierna
mestadels skrevos på prosa måste betraktas som en avgjord vinst —
även för det ryska litteraturspråket.
Den ryska salongskomediens skapare var Sumarokov — samme
flitige skriftställare, som vi redan lärt känna såsom den
egentlige grundaren av det »klassiska» sorgespelet. Redan detta säger
tillräckligt. Om Sumarokov ofta var ofrivilligt komisk i sina
tragedier, t. ex. i »Hamlet», var han däremot alltför ledsam i
sina lustspel. Hans tolv komiska alster kunna för resten knappt
betraktas såsom verkliga komedier, ty hos Sumarokov, likasom
hans efterföljare, saknas nästan totalt verklig handling och intrig.
Karaktärsteckningen är snarare en karrikerad framställning av vissa
samhälleliga lyten, förkroppsligade i typiska figurer; den tunna
handlingen eller »intrigen» antydes blott indirekt genom beskriv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
