Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
ÅTTONDE KAPITLET.
ningar eller berättelser i stället för genom livliga dialoger, och det
hela verkar snarare som en kulturell situationsbild i scenisk form.
Plagiaten från utländska källor (främst naturligtvis Moliére) voro
här visserligen mindre i ögonen fallande än Sumarokovs och
Knjazjnins oblyga lån från Frankrike, men realismen i dessa
ryska kulturbilder vart just icke större för det. Det komiska
elementet byggdes till god del på betjänter (Paskvin och Finett),
men ryska voro dessa slynglar icke ens till namnet, och måttligt
löjeväckande förefalla de oss i sin enfald eller fräckhet. En
stående figur blev den från Frankrike importerade petimetern
(petit-maitre), den halvidiotiske fjanten och egenkäre sprätthöken. De
lyten, som Sumarokov företrädesvis gisslade, voro skvallret och
modegalenskapen. Hans Tjuzjechvat är en mycket misslyckad
Tartuffe, och hans från Moliére likaledes lånade Tressotinius*
har den stackars Tredjakovskij till skottavla för de trubbiga
pilarna.
Den flitigaste dilettanten i den komiska satiren på scenen var
själva kejsarinnan, som även på detta område ville skörda lagrar
och blev tongivande för sin samtid. Ehuru hon hade en god
blick för den sceniska effekten och själv ledde inövningarna av
sina många stycken (11 komedier, 5 proverb och 7 »operor»
eller sagospel), saknade hon allt djupare förstående för den
dramatiska konstens lagar; även här tröt en egentlig handling
med verkliga intriger och komiska situationer, och den
oumbärliga kärleksepisoden är löst påklistrad. Men hennes dialog
utmärker sig för en viss sund realism och livlighet, och den till
karrikatyr ofta gränsande satiren är av ganska harmlös art. Och
det är i alla fall beundransvärt, att denna tyskfödda prinsessa,
som aldrig kunde lära sig skriva ryska fullt korrekt, hade ett så
pass fint öra för det naturliga folkspråket, även om man måste
antaga, att Chrapovitskij eller andra »retucherade» hennes
manuskript en smula. Såsom rysk stilist i denna genre har
Katarina 11 sin överman endast i Fonvizin.
Hennes märkligaste och bästa komedi var utan tvivel »O tid l*
* Jmfr sid. 100.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
