Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
ÅTTONDE KAPITLET.
förbjudet. Lukin sökte efter Diderots förebild införa det
»borgerliga» skådespelet i den melodramatiska stilen med »löjen och
tårar», men enär det ännu knappast fanns något borgerligt
element i den ryska staten, fann han icke hos publiken det gehör,
som skulle kunnat uppmuntra hans svaga talang. Till och med
den högtidlige Cheraskov offrade åt tidens smak för komedien
och skrev två dramatiskt onjutbara lustspel, vars abstrakta och
karrikerade karaktärsteckning tynges av den mystiskt
moraliserande tonen. I det ena, »Den gudlöse», är hjälten Rufin en
samvetslös bov, som bringar både sin fästmö, sin bror och sin
vän i olycka genom falska angivelser. Men till sist avslöjas hans
ogärningar, och han drabbas genom blixten av himlens hämnd,
just som han står i begrepp att utföra ett nytt skurkstreck. Han
är medveten om sin lumpenhet, men kastar skulden på sin far,
som givit honom en dålig uppfostran. I »Den avundsamme» är
huvudfiguren Zmjejad också en genompiskad skälm, som av
regeringen dömes till det svåra straffet att nödgas tillbringa sitt
återstående liv på landet. Han vill gifta sig med den unga,
vackra Prijata, men hon älskas av den idealiske Milat, och denne
skyr ej att innästla sig i Zmjejads hus såsom spion för att störta
honom — ändamålet helgar ju medlen. En liten ansats till
folklig realism finnes i dessa dramer, men deras komik är
näppeligen större än i Dantes »Comoedia»!
En avart av dramat, som frodades i Ryssland under Katarinas
hägn, var den från Frankrike också importerade s. k. komiska
operan, i själva verket motsvarande vår vådevill. Här försökte man
sig med tvivelaktig framgång på en folklig realism, skämtade
med främlingsmanien, betraktade det ryska bondelivet i ett
idylliskt skimmer och begagnade sig av vardagliga motiv för att
åstadkomma en komisk effekt. Krylov försökte sig också på
detta fält, innan han blev fabeldiktare, med »Skälmarna» (=
Knjazjnin och hans morska fru) och »Kaffespågumman»
(Kofej-nitsa.) Ett prov på komiken i den senare vådevillen:
Kofejnitsa (åt en besökande, som vill bli spådd i kaffesumpen): »Ert namn,
min fru?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
