Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
ÅTTONDE KAPITLET.
men Stepan, arrangerar partiet mellan en hederlig officer Izvjed
och en enfaldig köpmansdotter Pasja, en svag kopia av Agnès i
Moliéres »L’Ecole des femmes». Stepan sjunger penningens lov,
ty allt är falt, och han sätter den yttre framgången över
förnuftet. »Lyckan åker i vagn, men förnuftet måste gå till fots . . .
Men det är trevligare att älska människorna än att hata dem, och
detta lär ju den kristna pliktkänslan.» Som exempel på dialogen
må anföras ett samspråk mellan de båda älskande:
Izvjed: »O ovärderliga oskuld! Sköna Pasjenka! Du ser en olycklig
framför dig.»
Pasja: »Vem då? Är ni olycklig? Varför det?
Izvjed; »För din skull »
Pasja: »För min? O vilket elände! Hur har det gått till? Jag önskar
ser minsann alls intet ont.»
Izvjed: »Du har tillfogat mig ett sår, varav jag måste dö.»
Pasja: »Ack, vilken olycka! På vilket ställe har jag sårat er? Kanske det
har skett oförhappandes. Kanske jag hällde ut något genom fönstret, då ni
gick förbi vårt hus. Eller kanske Taddej kastat ut något på gatan.»
Izvjed: »Nej, inte Taddej! Det är ni som krossat mitt hjärta med edra
sköna ögon, och blott ni kan böta mig.
(Sjunger) Din blick liksom en glödhet pil
sig borrat i mitt ömma hjärta ...»
I ett annat farsartadt stycke t O lyckan med täckvagnen»
vidröras de sociala förhållandena med mycket lätt hand.
Godsägaren Firjulin behöver en ny täckvagn från Paris. Då hans
förvaltare underrättar honom om att det inte finns något spannmål
till salu på godset, svarar han: »Det är inte min sak, och jag
rår ej för att vår jordmån är sämre än den franska.» I värsta
fall måste ett par duktiga karlar säljas till rekryter, så att man
får medel att köpa den åtrådda vagnen. Denna Firjulin är
bekajad av »gallomani», inför franska seder på sin egendom och
döper om sin inspektor från Klementij till Kleman: »Du, som
hittills vanhedrats med det fåniga, barbariska namnet Klementij!
Av särskild ynnest lönar jag dig med namnet Kleman, därför att
du har kostymerat en god del av bönderna på franskt vis.» En
ung bonde Lukjan, som är förlovad, skall säljas till rekryt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
