Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ÅTTONDE KAPITLET.
En av de märkligare företeelserna under Katarinas regering var
Denis Ivanovitj Fonvizin, vars betydelse såsom komediförfattare
visserligen blivit något överskattad (»skaparen av det moderna
lustspelet i Ryssland»), men som erbjuder mycket av psykologiskt
och kulturellt intresse. Han härstammade från en tysk-baltisk
släkt von Wiesen, och under Ivan Groznyj hade baron Peter v.
Vizin råkat i rysk fångenskap och naturaliserats. Denis’ fader var
en ämbetsman med en förmögenhet av inemot 500 »själar» och
måtte ha varit en godhjärtad man, eftersom han, för att betala
sin brors skulder, vid 18 års ålder gifte sig med en 70-årig
gumma, som levde ännu i tolv år. Till yttermera visso gifte
han dock efter hennes död om sig två gånger.
Denis, som föddes i Moskva 1744, gjorde sina studier i det
1755 anlagda gymnasiet i Moskva. Att döma av hans egna
självbiografiska anteckningar, måtte detta läroverk ha varit synnerligen
dåligt i början. Några av lärarna voro alkoholister; hela
undervisningen sköttes med slarv och fusk, och lärarna föregingo med
dåliga exempel. Vid examen var det avtalat, att läraren i
grammatik skulle peka på en viss knapp i sin röck och väst för att
beteckna den ifrågavarande deklinationens eller konjugationens
nummer, som lärjungen skulle uppgiva. Okunnigheten i geografi var
så stor, att gymnasisterna icke ens visste, var floden Volga
utmynnade — en gissade på Svarta havet, en annan på Hvita havet,
och en tredje svarade ogenerat: »Det vet jag inte.»
Under sådana förhållanden betyder det väl föga, att Fonvizin
fick medalj och för sitt välförhållande förflyttades till universitetet
i Petersburg. Här väcktes hans intresse för teatern genom
Hol-bergs »Henrik og Pernille» (efter tysk mellanhand), och han blev
bekant med Lomonosov, Volkov och Dmitrievskij. Efter
avskedet ur den obligatoriska krigstjänsten (1762) blev han
sekreterare hos senatorn och överhovmästaren Jelagin och fick sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
