Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURARE OCH FRITÄNKARE.
199
Dråplig är den kulturbild, som Novikov i »Målaren» ger av
den gamla adelsgenerationen på landsbygden i form av utmärkt
tidstrogna brev från en lantjunkare till dennes son i huvudstaden.
Den gamle fadern, ett motstycke till Fonvizins Brigadir, undrar,
om sonen går i kyrkan ordentligt, iakttar fastorna, och om han
har kvar den bönbok, varmed han välsignades av sin far,
likasom fadern själv välsignats därmed av sin batiusjka. Så undrar
han, om det är sannt, att man i »Piter» (Petersburg) verkligen
ämnar bygga ett kyrktorn, som är ännu högre än Ivan Velikij i
Moskva. Dessutom ber han honom ej försumma läsningen av
Tjeti-minej (så kallades de kalendariska helgonskildringar, som
infördes i Ryssland av Makarij). Där får man veta, att i den gamla
tiden voro alla tyranner hedningar, som pinade helgon. »Men
äro våra bönder helgon? Och äro våra adelsmän tyranner,
därför att de ej vilja bliva fattiga på böndernas bekostnad? ... Det
sägs, att frihet har skänkts åt adelsmännen. Måtte hin onde ta
dessa rykten — Gud förlåte mig min svordom! Jo jag tackar
för den friheten! Ingenting få adelsmännen göra nu för tiden
på eget bevåg, inte ens ta jord från grannarna! Den gamla
friheten var mycket bättre än den nya. Nu är allting efter tyskt
manér. Den enda frihet, man har, är den att man får träda ut
ur statstjänsten och fara till sjöss ...»
Den vackra blomstermålning, som Katarina II i sin saga om
prins Chlor gjort av det ryska bondlandet, förstördes ohjälpligt
genom de dagboksanteckningar, som Novikov i sin tidskrift
meddelade om små utflykter på landsbygden. Nu avslöjades
humbugen, och den ryska bondstugan framträdde i sin nakna
torvtig-het.
»Under min resa från staden X. rastade jag i nästan alla byar,
ty de ådrogo sig i lika hög grad min uppmärksamhet. Men alla
tre dagarna fann jag intet berömvärt. Armod och tråldom mötte
mig överallt i böndernas skepnad. Obrukade fält och mager
gröda upplyste mig om huru godsägarna på dessa orter lade sig
vinn om jordbruket. Små, halmtäckta kojor av tunna ribbor,
gårdar inhägnade med flätverk, oansenliga sädesvålmar samt ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
