Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURARE OCH FRITÄNKARE.
211
bör präglas av sedlighet och förtroende, utan tvång. De förra
böra ej ha myndighet över fullvuxna barn, de senare ingen
nöd-tvungen förpliktelse till tacksamhet, enär »föräldrarnas uppfostran
förestavas lika mycket av egoism». Det allmänna välståndet skall
vinnas genom dygd, sedlighet och frihet, och folket måste ha
vissa rättigheter gentemot den högsta makten. »Man kan ej kalla
det land lyckligt, där hundra övermodiga medborgare frossa i
lyx, men ett tusen sakna nödig näring. Ej heller kan det land
kallas lyckligt, där medborgerliga rättigheter äro okända och som
i sin byggnad kan liknas vid ett krigsläger.»
I motsats mot Novikov var Radistjev misstrogen mot allt slags
mysticism, vari han såg ett symptom till mänskligt förfall, och
mot frimurarna var han spefull. Hans religiösa uppfattning torde
närmast kunna betecknas såsom deism. »Jag kan ej tro, o
Allsmäktige, att människan kan höja sitt hjärtas bön till något annat
väsen än till dig. Om en dödlig i sin villfarelse betecknar dig
med otillbörliga eller djuriska benämningar, strävar hans vördnad
dock till dig, och han darrar för din makt, Jehovah, Jupiter,
Brahma, Abrahams och Mose Gud, Konfucius’ och Zoroasters
Gud, Sokrates’ och Marcus Aurelius’ och de kristnas Gud! O
min Gud! Du är den ende överallt. Om de dödliga i sin
förnedring synbarligen icke ärat dig såsom den ende, hava de dock
ägnat gudomlig dyrkan åt din ojämförliga kraft, dina oförlikneliga
verk. Den gudlöse, som förnekar dig, i det han erkänner
naturens oföränderliga lag, ägnar dig just därigenom sitt lov.»
Denna märkliga bok trycktes 1790 på författarens privata
tryckeri, vars sättare utgjordes av — livegna. Tryckarken med
för-fattarinitialerna A. M. K- hade redan godkänts av polismästaren
Rylejev, men många exemplar hunno icke utsläppas i bokhandeln,
förrän Radistjev själv brände upp nästan hela upplagan. Han
fick nämligen veta, att »Resan» ådragit sig alltför mycket
uppmärksamhet på allerhögsta ort. Kejsarinnan hade med stort
intresse gjort bekantskap med ett av de allra första exemplaren,
och ju mer hon läste boken, dess mer växte hennes harm över
författaren, »denne martinist, smittad av franska irrläror och folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
