Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’212
TIONDE KAPITLET.
uppviglare». Till hennes rädsla för de ryska återverkningarna av
den franska revolutionen (det var kort efter Bastiljens stormande)
sällade sig sårad personlig fåfänga och vrede över förmenta
antydningar mot henne själv och hennes gunstlingar. Hon försedde
exemplaret med handsklivna anmärkningar, vari hon gav uttryck
åt sitt dåliga lynne och sin förutfattade mening om Radistjev.
Bokhandlaren och utgivaren, som lämnat tryckarken till censuren,
häktades, men yppade ej författarens namn. Greve Bezborodko
fick i uppdrag att fråga greve A. R. Vorontsov, Radistjevs förman
såsom president i kommerskollegium, om tulldirektör Radistjev
vore författaren, men detta uppdrag gavs i stället åt den
beryktade Sjesjkovskij, och härmed var Radistjevs öde beseglat.
Stepan Ivanovitj Sjesjkovskij, son av en polismästare i Kolomna,
hade redan under Elisabets regering gjort sig fruktad såsom
sekreterare i det hemliga kansliet och blev under Katarina II
sekreterare i >hemliga expeditionen», där han nitiskt tjänstgjorde
både som spion, angivare och profoss. Katarina II hade ju i sin
Nakaz på det kraftigaste fördömt allt slags tortyr, men för knuten
bibehöll hon tsarismens traditionella förkärlek. Det påstås, att
till och med högförnäma damer på käjsarinnans order fingo
kroppslig aga i Sjesjkovskijs kansli, under det att han själv läste
fromma böner framför helgonbilderna.
Det var denna totalt obildade polisbödel, som den 30 juni
förde Radistjev till Schlüsselburg och uppsatte
anklagelseprotokollet med de snärjande frågorna om Radistjevs politiska
trosbekännelse m. m. Rättegången drog ut på tiden, och Radistjev
var icke alltid lyckad i sina ödmjukt urskuldande svaromål. Den
4 sept. 1790 avkunnades domen: dödsstraff! Men med anledning
av fredsslutet i Werelä mildrades domen till tio års förvisning
till Ilimsks gruvdistrikt, med förlust av orden och adelsvärdighet.
Domen sattes i verkställighet med barbarisk stränghet och
brådska. Radistjev hann ej ta avsked av sin döende hustru och
måste anträda den hemska resan från Petersburg till Moskva för
vidare befordran österut i fångkläder och med black om foten.
Först i Nizjnyj Novgorod slapp han, tack vare greve Vorontsovs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
