Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURARE OCH FRITÄNKARE.
213
bemedling, bojor och fick varma kläder. I Ilimsk (guvernementet
Irkutsk), en halvciviliserad by 800 verst från länsstaden, måste
Radistjev tillbringa sex år, alldeles isolerad från civilisationen.
Hans enda sällskap var systern till hans avlidna hustru, Elizabeta
Rubanovskaja, som där blev hans andra maka. Hans i Leipzig
vunna insikter i medicin kommo här till praktiskt gagn för
infödingarna, och i ensamheten skrev han en avhandling om
»Människans dödlighet och odödlighet».
Lika upprörande som Radistjevs eget liv var det olycksöde,
som drabbade hans »Resa», ty även böcker hava sin underbara
historia i Ryssland — habent sua /ata libelli. Under Alexander
I:s senare regeringstid och under Nikolaj I var Radistjevs »Resa»
bannlyst ur den ryska litteraturhistorien, och då Pusjkin år 1836
författade för sin tidskrift »Sovremenik» en (först 1857 publicerad)
artikel om Radistjev, förbjöds den av ministern Urusov med
följande betygsättning: »Uppsatsen är i och för sig själv icke dålig
och kunde med vissa förändringar bliva godkänd. Jag finner
det dock olämpligt och totalt överflödigt att uppliva minnet av
en skriftställare och av en bok, som blivit alldeles glömda och
äro värda att förgätas.» Genom lagen om livegenskapens
upphävande var förföljandet mot »Resan» meningslöst, och den
farliga boken frigjordes formligt genom ett senatsbeslut av 1868.
Samma år utgavs ock den andra ryska upplagan, men i ett så
dåligt och stympat skick, att den skuggräddaste censor ej skulle
ha kunnat göra det bättre. Jefremov utgav 1872 Radistjevs
samlade skrifter, men — hela upplagan blev bränd av censuren!
Akademikern Pypin fick visserligen 1888 tillstånd att trycka en
liten privat upplaga av »Resan» (blott 100 ex.), men då en annan
utgivare år 1903 ville upprepa försöket, blev denna upplaga
förstörd av censuren. Först 1905 utkommo två fullständiga
upplagor, varav den av Silvanskij och Stjegolev redigerade är en
prydnad för den ryska litteraturvetenskapen.
Vid Katarina II:s död slog även för Radistjev befrielsens timme.
Amnestireskriptet av den 23 nov. 1796 nådde honom i Sibirien
först den 20 febr. 1797. Men under Pavel I:s regemente förblev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
