Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
ÅTTONDE KAPITLET.
han hela tiden under polisuppsikt på sin gård i Njemtsovo
(guvernementet Kaluga). Först efter Alexander I:s tronbestigning
återfick han friheten fullständigt och valdes till medlem av den
under greve Zavadovskij arbetande kommittén för ombildande av
statsförvaltningen. Han utarbetade ett mycket frisinnat förslag om
likställighet inför lagen, avskaffande av alla kroppsstraff och av den
gamla rangrullan (tabel o rangach), införande av jury och
offentlighet i alla kriminalmål, samvets- och tryckfrihet, de livegnas
befrielse m. m.
Zavadovskij fann naturligtvis detta projekt allt för radikalt och
hotade honom skämtsamt med ett nytt Sibirien. Men Radistjev,
som av erfarenhet visste, vad ett byråkratiskt skämt kan betyda
och som fått mer än nog av att resa österut, tog skämtet på
hemskaste allvar. Natten till den 12 sept. 1802 förkortade han
sitt liv genom att taga in gift. Den befrielse från kroppsliga
och andliga kval, som han icke fått lämna den döende
ungdomsvännen Usjakov i Leipzig, tillgrep han nu själv. Han ligger
begraven på Volkovska kyrkogården i Petersburg.
Radistjev tillhör den långa raden av ryska frihetsmartyrer, vilkas
ryktbarhet vuxit, ju mer deras namn och skrifter blifvit förbjudna
i offentligheten. Han erinrar i åtskilligt om en av det nittonde
seklets djupare samhällstänkare, den i Sibirien levande begravne
Tjernysjevskij. Men just därför att straffet var så omänskligt
grymt mot så finkänsliga och vekhjärtade naturer som Radistjev
och Tjernysjevskij, hava deras namn blivit till en lösen, ett
revolutionärt program. Och den ädle Radistjev fick snart nog den
välförtjänta upprättelsen. Då Pusjkin skrev den stolta dikten om
sin framtida minnesvård, lydde en strof i den ursprungliga texten:
»Och länge skall jag än av folket älskad bliva,
för att min harpas sträng för nya toner ljöd:
Jag i Radistjevs spår till frihet mäktat liva
och ömmat för de armes nöd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
