- Project Runeberg -  Rysk kulturhistoria / Tredje delen /
63

(1908) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ni, som lakejer like, tronen glupskt omringar,
ni snillets, frihetens och ärans gift,
ni skyler eder under lagens vingar,
och stum rättvisan är — som skaldens grift!...
Men minns, det ges en dom: Guds dom, ni lastens trälar,
en dom som väntar er;
som ej mot gyllne kalven skelar,
som gärningar och tankar långt på förhand ser.
Och fåfängt, fåfängt då ert smädetal skall tona;
om än ni släppte lös en flod,
med allt ert svarta blod ni ej skall lyckas sona
ett grand av skaldens ädla blod!»


Ingen bestrider, att Lermontov var Pusjkins jämlike i
skaldeinspiration och att han i sin kaukasiska diktning till och med
överträffade honom; men han hade icke Pusjkins breda bildning,
hans mångsidiga konstnärskap och allmänt-mänskliga syn på
livet. Lermontov står lika isolerad i vitterheten som han var i
verkliga livet, och hans namn är undanskymt i den ryska
kulturhistorien, under det att Pusjkin blivit en väckande lösen för hela
århundradet. Pusjkin bevarade alltid, även i sitt politiska
förnedringstillstånd, sin varma tro på livet, på mänskligheten, på
framåtskridandet, under det att Lermontov, lättsinnigt förspillande
sitt liv, hemföll åt pessimistisk förtvivlan om sig själv, om allt
mänskligt och anade både sitt blodiga slut i främmande nejd
och eftervärldens moraliska dom:

»Jag förutsett min ändalykt, min lott.
Ren dödens stämpel avkylt hjärtats flöde,
och hur jag lider, vet vår Herre blott.
Men världen ej får vetskap om mitt öde.
Glömd skall jag dock ej dö. Förfärlig bliver
min död, av främlingar vid fjärran strand
med häpnad skådad. Men i eget land
förbannelse man på min gravvård skriver.»


Denna livsleda var det enda synliga resultatet av Lermontovs
titaniska skaldskap, och därför vart det så ofruktbart för den
andliga utvecklingen över huvud. Lermontov medtog i den tidiga
graven det dubbla skuldmedvetandet att hans eget liv hade varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free