Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Demonens ändamålslösa kringflackande, utan försoning, utan
harmoni, och att hela det tidevarv, varpå Nikolaj I tryckt sin
järnhårda stämpel, var dömt till kulturell undergång. Denna
tröstlösa världsåskådning avspeglar sig på ett poetiskt glänsande
sätt i Lermontovs »Duma», hans andliga testamente: »Med sorg
blickar jag på vårt släktled. Dess närmaste framtid är antingen
tom eller mörk, och under bördan av skuldmedvetande och tvivel
åldras det i dådlöshet. Alltifrån vaggan rika endast på
förfädrens felsteg och deras gubbaktiga klokskap, mödas vi av livet
som av en jämn väg utan mål, som av ett gästabud bland
främmande gäster. Till graven skynda vi utan lycka, utan ära och se
oss hånfullt tillbaka. Som en dyster, snart förgäten folkskock
skrida vi genom världen ljud- och spårlöst utan att ha skänkt
åt seklerna en enda fruktbar idé eller ett påbörjat snilleverk,
och vår döda mull skall föraktligt, med domarens och
medborgarens stränghet, smädas av våra ättlingar, likasom en ruinerad
fader bittert begabbas av sin gäckade son.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
