Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Det ryska samhällets uppvaknande.
Alexander I:s liberala svärmerier hade längesedan gått
upp i rök. Dekabristerna försmäktade i Sibiriens gruvor;
Lermontov, Polezjajev och andra bångstyriga poeter hade
med eller utan egen förskyllan ljutit en förtidig död, och Pusjkin
hade kuvats av det mäktiga tsardömet. I början av 1830-talet
rådde i Ryssland den kulturella stagnation, som fått det vackra
namnet »officiell narodnost», d. v. s. nationell självbelåtenhet i
kejserligt hägn, och det fria ordet var åter förstummat. Pusjkin
hade före 1826 till sin forne skolkamrat, den intelligente
dekabristen Tjaadajev, skrivit följande verser:
»Ej gäckas skall, min vän, vårt hopp:
Snart lyckans sol förföriskt skiner;
ur dvalan vaknar Ryssland opp
och på autokratins ruiner
vi skola rista våra namn.»
Men autokratien reste sig mäktigare än någonsin; Pusjkins
sangviniska optimism förvandlades till konservativ kvietism, och i
en ny skaldehälsning till den forne ungdomsvännen måste han
erkänna, att det överallt rådde ett dådlöst lugn, och att han »på
vänskapens heliga minnesvård skulle inrista bådas namn med
poetisk hänförelse.» Historien fogade så, att denne Tjaadajev
genom en frimodig samhällskritik framkallade den storm, som
avlöste stiltjen, och att Pusjkin måste urskulda sig inför sin vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0075.html
