Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slavofilerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bjelinskij, Stankevitj och Herzen, betraktade han då ännu den
petrovska tiden såsom en nödvändig övergång från det exklusiva
nationalitetsskedet till en allmänt-mänsklig civilisation. Men snart
kom brytningen med zapadnikerna, och Konstantin Aksakov (en
av de första som iklädde sig murmolka, rysk bondmössa, och
kostymerade sig i ett slags nationaldräkt, som gjorde att han i
Moskva togs för en perser) vart den lidelsefullaste politiska
förkämpen för de slavofila idéerna. I Rysslands historiska
utveckling såg han en logisk följdriktighet och självständighet, olik det
övriga Europa, ty de »västerländska staterna ha grundats genom
våld, träldom och fiendskap, varemot Ryssland bildat sig genom
frivillighet, frihet och frid». Ryssarna, som aldrig sviktat i sin
trohet mot tsaren, saknade all revolutionär tendens. »Deras
historia har betydelsen av en världshistorisk bikt och låter läsa
sig som ett helgons historia; hos dem fanns ej krigföring, ty
Rjurik inkallades frivilligt, och tsar Peter hade infört en
konstlad krigföring. Det ryska folket är ej ett härskande folk, d. v. s.
strävar ej efter regeringsmakt, önskar ej politiska rättigheter och
har ej anlag för nationell maktlystnad, utan överlämnar den
obegränsade myndigheten åt sin regering. Men det har åt sig
bevarat den sedliga friheten och funnit Kristi rike i sitt eget hjärta
(jmfr L. Tolstoj!)... Vi äro ej ett folk, utan hela mänskligheten.
Vi äro såsom israeliterna i öknen, de där fingo lämna Egypti
land. Palestina få vi kanske ej se; men väl oss, om vi få tåga
ut ur Egypten och befrias från den träldom, som västerlandet
pålagt oss!»
»Den ryska historien — heter det vidare i detta underliga
resonemang — utmärker sig för en sådan enkelhet, att den
måste slå med häpnad en människa, som vant sig vid västerns
teatraliska fasoner. Ryska folket älskar ej att ställa sig i en
vacker pose. I dess historia möter man ej en enda fras, en vacker
effekt eller bjärt grannlåt som i västerlandet. Personligheten
spelar här ingen väsentlig roll, ty dess följeslage är högfärd,
och den saknas hos oss. Intet riddarväsen med dess blodiga
glans, ingen omänsklig, religiös propaganda, inga korståg! I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
