Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Rysk samhällssatir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ÅTTONDE KAPITLET.
att livegenskapen har spelat en stor roll i mitt liv, och att jag
endast genom att genomgå alla dess faser kunde komma till fullt
medvetande och lidelsefritt bekämpande därav.»
Efter undervisning i hemmet (hans förste lärare var en
livegen målare) studerade han i Tsarskoje Selos lyceum, där
disciplinen blivit vida strängare än på Pusjkins tid. År 1844
inträdde han i krigsministeriets kansli, men gjorde sig
obehagligt uppmärksammad av sina förmän genom den av Gogoljs
»Kappan» och Dostojevskijs »Fattigt folk» påverkade berättelsen
En invecklad affär», vars hjälte är en ung tjänsteman, som
fåfängt söker sin utkomst i huvudstaden. »Ryssland är ett
vidsträckt, bördigt och rikt land, men människorna där äro dumma
och dö av hunger mitt i överflödet. Livet är ett lotteri. Men
varför måste det vara så?...» Överheten besvarade den unge
författarens fråga med att förvisa honom (1848) till det av Herzen
redan herostratiskt berömda Vjatka, där han fick rikt tillfälle att
studera mänskliga dumheter. Åtta år senare slapp han ur detta
fängelse och blev 1858 vice guvernör i Rjazan (sedan i Tver).
Såsom högt uppsatt ämbetsman gjorde han sig väl förtrogen med
60-talets sociala företeelser: livegenskapens upphävande, adelns
motstånd mot reformerna, byråkratiens självsvåld och falhet samt
den allmänna lättjan och okunnigheten. En kanslist ansågs
då-förtiden skicklig, om han kunde skriva sitt modersmål något
så när felfritt; det förekom ej sällan, att totalt obegripliga
handlingar expedierades vidare, och man kan förstå, huru
förhållandena skulle gestalta sig, då en ämbetsman hade en fast lön av
högst 500 rubel, men kunde göra sig extra årsinkomster av 2,000
rubel genom de av den redbare Pososjkov* och Tatistjev* varmt
förordade »handtryckningarna». Själv efterlämnade Saltykov
minnet av en av Rysslands omutligaste, redbaraste och
arbetsammaste statstjänare; med stränga krav på sig själv och på
andra förenade han stor humanitet mot de underordnade. I
emancipationen tog han verksam del och författade bland annat
en skrift om adelns sanna sociala intressen.
* Se del I sid. 140 och 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
