Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Rysk samhällssatir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172
ÅTTONDE KAPITLET.
Saltykov skrivit. Scenerna äro förlagda till staden Krutogorsk
(Abdera, Kråkvinkel) d. v. s. Vjatka, vars byråkratiska och
kälk-borgerliga svagheter tecknas med burlesk humor, t. ex. då
ämbetsmän hemligt flytta lik kring gårdarna för att låta bönderna
köpa sig fria från misstanken om mord, men på samma gång
äro så gudfruktiga, att de alltid korsa sig, innan de ta emot en
»handgåva». Skrivardömet florerar naturligtvis, och i de
statistiska rapporterna infordras uppgifter även om sådana saker,
som äro otänkbara i norra Ryssland, t. ex. »silkesodling»,
»moskéer» m. m. När en tjinovnik får i uppdrag att sätta upp
en lista på alla dem, som icke ha pension av kronan, kommer
han på den ljusa idén att för en gångs skull anteckna dem, som
verkligen ha statsunderstöd. Men om han i kassaböckerna
noterar bränvinspriset till 50 kopek i stället för 40 — vem har
skada av en sådan bagatell? Eller är det inte bättre att
överflödiga slantar lämnas åt en förman än åt en bank, som kanske inte ger
så stor ränta för framtiden? Ja, »landsorten är en märkvärdig sak,
mina herrar, och den, som aldrig stuckit näsan utanför Petersburg och
ej bekymrat sig om annat än om utdelningar i guldgruvor eller
aktier i industriella företag, han bör akta sig för att skämta med
landsorten!... Där råda ännu naiva föreställningar om vad
statskassan egentligen är...»
Men även bakom dessa burleska anekdoter och komiska
episoder framskymtar författarens djupa sorg över de upprörande
missförhållandena. I epilogen ser författaren ett sällsamt
begravningståg: det är den förflutna tiden som jordas, och i denna
procession tåga alla dessa ömkliga och narraktiga figurer — den
löjlige fursten, den skenhelige, inpiskade skälmen Porfirij
Petro-vitj, stamfadern för Saltykovs klassiska »pompadurer», och den
alltför nitiske polismästaren Feuer med sin Carolinchen m. fl.
ända ned till den stackars tiggerskan Arinusjka, som söker sitt
Jerusalem. Författaren sörjer i dubbel måtto, ty han känner,
huru han själv smittats av denna loja, lumpna samhällsanda,
som suger livets bästa krafter. Och ändå bevarar han en hemlig
sympati för denna i viss mening oförfalskade landsbygd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
