Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RYSKA ROMANFÖRFATTARNA.
195
intressanta brev till madame Viardot (nyligen publicerade av
Halpérine-Kaminsky) — och skall snart sluka mig. Jag tycker
mig se dess stora ögon trögt riktade på mig med sorgbunden
uppmärksamhet, såsom det höves ögon av sten. Var lugn, sfinx!
Jag skall återvända till dig och till dina stepper, och du skall
efter behag få sluka mig, om jag ej gissar din gåta.»
Men den uppfattning, han fick av Ryssland, vart mer och mer
nedslående och beklämmande. Redan år 1868 skrev han från
Spasskoje: »Det intryck, som Ryssland nu gör på mig, är
olycksbådande. Jag vet ej, om det kommer sig av den nyss
överståndna hungersnöden; men det tycks mig, som om jag
aldrig hade sett bostäderna så eländiga och förfallna, ansiktena
så magra och allt så sorgligt som nu. Överallt krogar och ett
obotligt elände. Spasskoje är den enda ryska by, jag hittills
sett, där halmtaken ej gapa med stora hål.»
Det är Turgenev själv, som i »Rök» låter Potugin utbrista:
»Jag både älskar och hatar dig, min underliga, ohyggliga, kära
fosterjord!» Och det är Turgenev som i »Obruten mark» talar
i Nezjdanovs brev till en vän: »På lång tid har jag inte
återsett min fosterbygd, men jag fann där ej den minsta förändring.
Dödsdvala, tanketomhet, hus utan tak, murar i spillror, smuts och
stank och armod, fräcka eller dystra blickar, trälens blickar —
allt var sig likt. Vårt folk är fritt från träldomsoket, men ändå
hänger handen fortfarande trög och overksam vid sidan. Allt
sover — köpmannen, tjinovniken, tornväktaren, bonden, den
anklagade och domaren — alla sova. Endast krogen vakar med
ständigt öppet öga. Och med brännvinskruset mellan fingrarna,
med pannan vid nordpolen och fötterna vid Kaukasus, slumrar
i evig sömn vårt fosterland, det heliga Ryssland...» Samma
hemska dröm föresvävade ju ock Nekrasov, då han ville besvara
frågan: »Vem har det bra i Ryssland?».
Ivan Turgenev dog i Bougival vid Seine d. 4 sept. 1883 i
Viardots villa. Hans sista litterära hälsning gällde »den ryska
jordens store skriftställare», egendomsgrannen Lev Tolstoj, till
vilken han riktade en varm, tyvärr ohört förklingande bön, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
