Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETEN’ PÅ JASNAJA POLJAN A.
237
land. Men när citerar Tolstoj någonsin dessa föregångare? När
ger han ett tacksamt erkännande åt föregående seklers lärdomar
och upplysningar? Man vore frestad tro, att den verkliga
litteraturen i Tolstojs ögon fötts med honom själv, och att alla
föregående skrifter vore värdelösa.
I samband härmed stå Tolstojs absurda åsikter om vetenskap,
litteratur och konst. Han har mycket rätt, då han gisslar det
osunda, det falska, det ytliga, som frodas i vår moderna
skönlitteratur och i pressen. Men vad ger honom rätt att av vissa
enstaka sjukdomsföreteelser draga generella slutsatser om all
nutidskonst? Och just därför att han själv är en stor författare,
som skänkt den ryska vitterheten ett par av dess bästa klenoder,
borde han ta munnen mindre full med hårda ord i bedömande
av sådana storheter som Shakespeare eller Goethe, Ibsen eller
Wagner, och han borde vara mildare i sin kritik mot de litterära
talanger, som icke nått upp till hans popularitet, men gjort sitt
allra bästa i den ryska mänsklighetens tjänst (Korolenko m. fi).
Om det roar honom, må han gärna upprepa kritikern Pisarevs
lustiga sats, att ett par stövlar är mera värt än alla Pusjkins
dikter. Detta är verkligen riktigt från barfotingens och skomakarens
ståndpunkt, men om man nedlåter sig till en sådan position, har
man också frånkänt sig rätten att tala i litterära mål.
Det mesta av Tolstojs ensidiga överdrifter, varigenom han ofta
blott försämrat den goda sak han kämpat för, förklaras och
ursäktas i viss mån genom hans äktryska natur samt hans
benägenhet att likställa det ryska folket med den övriga mänskligheten
och bedöma de sociala företeelserna över huvud efter rysk
måttstock. Hans kärlek till det anarkistiskt och kommunistiskt lagda
ryska bondefolket har drivit honom in på ett slags beskedlig
socialism med mycket svävande konturer och grumligt innehåll;
hans antipati mot den i Ryssland skarpt framträdande
militaris-men har urartat till en fanatisk fredskärlek, som förnekar
fosterlandskärlekens historiska berättigande; från den ryska ortodoxiens
grova mystik störtade han sig huvudstupa i en krass, torr
förnuftstro, som hämtat sitt innehåll både från västerländsk rationa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
