Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
TOLFTE KAPITLET.
lism och österländsk kontemplation. Därför att de ryska
universiteten på hans studietid voro dåliga (själv blev han ju kuggad
i Kazan), djärves han påstå, att vetenskapen — särskilt den
medicinska och juridiska — är bara humbug, och han begär av
vetenskapen något, som hon icke kan ge, nämligen det rent
subjektiva, harmoniska resultat av andliga och materiella faktorer,
som kallas lyckan. Och då han talar om kroppsarbete,
fabriksväsende m. m., glömmer han, att Ryssland icke längre är en
patriarkalisk agrarstat, utan att det redan börjat utveckla sig till
ett modernt industriland med det västerländska kunskapsträdets
frukter på gott och ont.
I själva verket är Tolstoj Rysslands mest storslagna inbegrepp
av allt, som man underförstår med namnet raskol, religiöst och
politiskt schisma. Den, som skrivit »Kreuzer-sonaten», är
andligt befryndad med skoptsernas (stymparnas) vidriga sekt —
vilket ej hindrat att Tolstoj i praktiken blivit en mycket lycklig
familjefader med en massa barn. Hans »förnuftstro på urkristlig
grund» sammanfaller i många stycken med de gammaltroendes,
och det finns en skön överensstämmelse mellan Tolstojs
uppmaningar till strejk och det sjuttonde århundradets frireligiösa
tendenser att fly till skogarna för att undslippa skatter och
krigstjänst. Med de mjölkälskande molokanerna delar han avskyn för
rusdrycker, och ensamt hans kamp för dryckenskapens utrotande
vore nog att tillförsäkra honom ett hedersrum i Rysslands
kulturhistoria. Men icke ens här kunde Tolstoj stanna på halva
vägen: denna nykterhetsprincip tillämpades även i förbud mot
köttätande, tobaksrökning med mera sådant, som var en styggelse
för 1600-talets äkta moskoviter.
Åtskilligt av Tolstojs extravaganta egenheter torde ock få
tillskrivas en aldrig mättad — ärelystnad, som utgör en yttre sida
av hans rastlösa sanningsforskande. Detta påstående kan
förefalla egendomligt för mången, som i Tolstoj, iklädd en rysk
muzjiks skepelse, ser personifikationen av anspråkslös ödmjukhet
och enkelhet. Men fåfängan kan visa sig på olika sätt. Om en
obildad parveny sätter sin ära i att pryda fracken med ordnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
