Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den fornryska kyrkan. Boklig bildning och litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författade en palomnik, i vilken lian beskrev Konstantinopel, som
han besökte fyra år innan staden erövrades av korsfararna 1204.
Rysslands äldsta religiösa skrift är ett herdabrev av biskopen i
Novgorod, Lnka Zjidjata (1036 till 1059), en moralpredikan, i
vilken vissa karaktärs- och samhällslyten beröras, som blivit ödesdigra
för Ryssland. Biskopen varnar sålunda särskilt för mutor, ocker
och dryckenskap ocli söker motarbeta superiet med det moderata
och förnuftiga råd, som än i dag gott kan tagas till intäkt även
utanför Ryssland: »Drick ej på oläglig tid och drick alltid med måtta,
utan fylleri! Var glad med de glada och bedrövad med de
bedrö-vade!» . . . I metropoliten Ilarions lovtal över Vladimir och
kristendomens införande »skönjer man», säger doktor Jensen, »i den
ryska litteraturen icke blott det dåtida Kievs kyrkliga prakt, utan
får ock en förkänsla av Rysslands världsliga storhet. Här möter
oss första gången ett ryskt religiöst-nationellt medvetande i ett
stolt språk, som kunnat passa likaväl för det I9:e århundradets
slavjanofila hänförelse över de ryska städernas ’moder’. Sålunda
utbrister Ilarion på tal om Vladimir, den gamle Igors ättling och son
av den frejdade Svjatoslav, vilken under sina regeringsår genom
mannamod och tapperhet vart ryktbar i många länder och
ihåg-kommes och firas för sina bragder och sin ståndaktighet, att han
icke härskade i ett fattigt och okänt land utan i det ryska, vilket är
känt och bekant för hela världen».
En tredje religiös skriftställare från elfte århundradet var
Feo-dosij, död 1074, munk i Grotteklostret, som författade en
stridsskrift mot den katolska religionen: »Om latinska eller varägiska
tron », i vilken han visade en ganska vanlig prästerlig intolerans mot
olika troende. Detta hindrade honom likväl icke från den
praktiska människokärlek, som är betecknande för den ryska
kristendomens barndom. Han tillägger nämligen: »Om en katolik tigger
mat eller dryck, får man ge honom detta i hans eget käril. Och
har han intet eget käril, så får man låna honom sitt eget, om man
blott sedan tvättar det rent från smutsen . . . Ser du en naken
eller svulten eller förtärd av köld och elände, han må vara jude eller
saracen eller bulgar eller kättare eller latinare eller vad för slags
hedning som helst, så hav dock medlidande med alla och befria dem
från elände i mån av förmåga, och du skall ej gå förlustig lön av
Gud! Ty kärleken till Gud kan uttryckas blott med handlingar,
icke med ord». Liksom i Zjidjatas moralpredikan framhåller sålunda
även Feodosij medlidandet, som i våra dagar för Dostojevskij, så-
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
