Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Slaget vid Kalka. Rysslands erövring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luster, i synnerhet av hästar, och måste samla krafter till
fullbordande av Rysslands erövring.
De ryska furstarna visade sig på intet sätt vuxna den farliga,
man kan gärna säga förtvivlade belägenhet, i vilken de befunno
sig. Knappt hade Batu anträtt sitt återtåg, så skyndade Jaroslav
från Kiev till Vladimir för att på denna stads ruin- och likhopar
intaga storfurstens säte. Nu vidtog emellertid icke dödgrävarens
sorgliga arbete, ty därtill saknades folk, utan likförbränningen; man
sökte inrätta sig så gott man på något sätt kunde, men striden
om Kievs furstestol började trots allt på nytt. Rjuriks
avkomlingar tycktes ha slagits med fullständig blindhet, och nu
började tatarerna åter röra på sig. Denna gång gällde deras tåg södra
Ryssland, och Batu tycktes ha brutit upp vintern mellan 1239 och
1240. Först brändes Gluchov och Perejaslavl, därnäst, kom
ordningen till Tsjernigov, vars furste efter ett lidet nederlag flydde till
Ungern, som nu blev de sydryska furstarnas tillflyktsort. I Kiev
hade furst Daniel av Halicz, sedan han fördrivit och tillfångatagit
furst Rostislav av Smolensk, som efter furst Michaels flykt
bemäktigat sig furstesätet, uppdragit Kievs försvar åt en av sina bojarer,
tusenmannen Dmitri. Detta var ett så till vida lyckligt val, som
Dmitri gjorde allt, som stod i människoförmåga, att kasta fienden
tillbaka, men varken furst Daniel själv eller någon av furstarna
kom staden till hjälp, och slutligen föll staden efter ett ärorikt
försvar. Som vanligt övergick ett skoningslöst blodbad invånarne,
och endast några få kunde rädda sig; de som icke nedhöggos,
bortsläpades i slaveri. Mot sin vana skänkte emellertid Batu den tappre
Dmitri livet och rådfrågade honom sedermera till och med i
krigsangelägenheter. På detta sätt föll Kiev sannolikt den 6 december
1240. Den fruktansvärda förstörelse, vilken här som över allt
åtföljde tatarernas erövringar, fullbordade vad som redan dessförinnan
påbörjats: Sydryssland förlorade sin politiska medelpunkt och lösgjorde
sig mer än förut från den ryska nordens andliga och politiska liv.
Tatarstormen brusade därefter fram över Polen, Mähren, Ungern,
Dalmatien. Men plötsligt flöt den asiatiska flodvågen åter tillbaka.
Endast Ryssland förblev tatariskt. De flyktade furstarna återvände,
men såsom vasaller under tatarkanen. I de förstörda städerna sökte
man åter inrätta sig, och ruinerna reparerades delvis. Men landet
var avfolkat; man behövde människor och tog dessa framför allt
från den tätare befolkade västern. Från denna tid börjar tyska
kolonisters invandring i landet.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
